JL Fantasy

Hur får man tid med skrivande?0

28 juni 2015

Att få tid till sitt skrivande verkar vara många författares största problem. Man tjänar inte en krona på sina böcker förrän boken är utgiven och det finns inga garantier att du kommer att tjäna något även om den skulle bli utgiven. De flesta författare har därför "ett riktigt jobb" vid sidan av författandet. Ett jobb som tar tid och troligtvis även energi från författandet.

Så här har jag hanterat min egen brist av skrivartid.


När jag gjorde mina första försök att börja skriva skrev jag när jag kände för det.  Hur ska jag kunna skriva om jag inte har inspirationen och den rätta känslan?  Tänkte jag. Jag hade så fel. Det gick allt längre mellan gångerna då "inspirationen kom". Jag behövde en plan. Därför satte jag upp ett schema för mig själv. Jag bestämde mig för att skriva tre morgnar i veckan innan jag åkte till jobbet. Minst 45 minuter varje gång. Visst kunde det ta några minuter innan idéerna kom men eftersom att jag var nyvaken och utvilad hade inga andra tankar hade hunnit fylla min hjärna, så när jag satt mig framför tangentbordet började orden flyta ganska snabbt ändå. Inspirationen kom när jag bestämde att jag ville att den skulle komma. En magisk upptäckt.

Efter några månader insåg jag dock att jag ville få ännu mer skrivet. Det gick för långsamt med bara tre dagar i veckan. Därför ökade jag tillslut till att skriva varje morgon, förutom helger. Kapitlena kom i allt snabbare takt men inte heller detta kändes tillräckligt. Drömmen om att bli färdig med boken hade nu blivit så stor att inte ens att skriva varje dag kändes tillräckligt.

I Januari 2015 valde jag därför att gå ner anställningsgrad till 85%. De sex extra timmarna av "fritid" som detta innebär har jag lagt på att skriva. Visst tjänar jag mindre pengar på det här sättet men jag hoppas att jag ska tjäna igen detta om min bok blir utgiven. Drömma måste man ju ändå få göra. Jag mår även bättre nu än vad jag gjorde när jag jobbade heltid. Jag känner att jag får mer gjort och jag får göra det jag vill göra.

Detta har varit min process men i grund och botten tror jag att det handlar om att finna en balans som fungerar för just dig. Hur mycket är du villig att offra för ditt skrivande? När skriver du som bäst? Hur hittar du ditt flow?

Game of Thrones Säsong 5 Avslutning (Stora Spoilers för s05e10)0

15 juni 2015

Fantastisk säsongsavslutning idag. Serien knyter samman alla trådar och slutar i de flesta fall på exakt samma plats som bok 5 gjorde. Här kommer mina tankar om kvällens avsnitt men även en del reflektioner kring hela säsong fem.

Likheter:
 
  • John Snow dör, precis som i böckerna. Jag tyckte till och med att hans död var ännu bättre i TV-serien än vad den var i böckerna. Det enda sättet som jag skulle kunna se att han överlever. Är om de slår ihop Johns karaktär med Lady Stoneheart, från böckerna, genom att Melisandre återupplivar honom. 
  • Daenerys Targaryen tillfångatas av Dothraki. Tyckte dock bättre om hur det beskrevs i böckerna, dvs att hon hittas naken tillsammans med sin drake. Men, allt som allt, kändes Daenarys storyn för denna säsong ändå lite bättre än böckerna eftersom att hon träffade Tyrion. Att han och Varys är kvar att styra staden medan hon är borta är för bra för att vara sant.
  • "Sansa Stark" flyr från Boltons genom att hoppa från muren tillsammans med Reek. Undrar vem som ska hitta henne nu då Stannis är död, troligtvis Brienne. Överlag gillar jag hela Sansas story genom säsong fem.
  • Cersei Lannisters botgöring porträtterades fantastiskt väl. Jag har längtat efter den scenen och jag blev inte besviken. Vi fick även se Greagor Clegane aka Ser Robert Strong för första gången och jag gillade även hur han såg ut. 

Skillnader: 
 
  • Arya har kommit något kortare än vad hon gjort i bok 5. Men samtidigt kan hon även ha kommit lite längre, om Meryn Trant storyn är något som kanske ska komma i bok 6.
  • Jamies story är helt annorlunda och Myrcella dör precis innan hon accepterar Jamie som sin pappa. Ytterligare en tragisk scen som inte är med i böckerna, men som jag gillar. Jamies story har överlag varit väldigt blek och The Sandsnakes var säsongens största besvikelse. Men jag förstår varför de gjort dessa förändringar (Se tidigare inlägg för mer info kring detta).
  • Stor skillnad var att Stannis Baratheon dog i säsongsavslutningen. Vilket han inte gjort i böckerna. Detta tyckte jag var det mest intressanta med hela denna säsong. Jag har alltid litat blint på alla Melisandres profetsior. Skulle gärna höra hur ni andra tror att detta kommer att förändra serien och om ni tror att han även kommer att dö i böckerna?

Sammantaget: 
Jag tycker att detta har varit den starkaste säsongen, förutom kanske säsong ett. Att så många huvudkaraktärer dör tycker jag också är ett bra tecken för kommande säsonger. Färre huvudkaraktärer leder alltid till en tydligare känsla av framåtrörelse i serier och böcker.


Humörsvängningar0

14 juni 2015

Redigeringen av min bok fortlöper. Cirka ett kapitel per vecka har jag hunnit med under de senaste två månaderna. Jag vet inte om detta egentligen är långsamt men det känns i alla fall så. Jag hade nog inte trott på någon om de hade förklarat för mig i förväg hur frustrerande redigeringsprocessen skulle bli. Mitt humör åker en vild bergochdalbana.

Ena veckan vill jag ge upp och dricka alkohol för att bedöva känslorna av värdelöshet.
"Boken kommer aldrig bli färdigt. Allt jag skriver helt värdelöst. Varför jagar jag den här hopplösa drömmen?" 

När jag känner mig på detta sätt försöker jag inte fokusera på boken utan på själva skrivprocessen. Påminna mig själv hur långt jag har kommit och hur mycket jag lärt mig sedan jag började skriva. Jag försöker att släppa tankarna av självkritik och bara jobba på. Det gäller att ha tillit till processen snarare än till dig själv i vissa lägen.

Veckan därefter tror jag att det kommer att bli en succé, texterna känns levande och välbalanserade. Jag försöker njuta av dessa stunder så mycket jag kan för de kommer inte ofta. Dessa stunder ger mig energi och påminner mig om att kanske, bara kanske, kan det faktiskt gå vägen. När jag nästa gång faller tillbaka till min självkritik försöker jag minnas stunderna då jag faktiskt tyckte att det jag skrev var bra.

Christopher Lee0

12 juni 2015

1922-2015







Drakens Återkomst - Recension0

07 juni 2015

Tidens Hjul vrider sig. Åldrar kommer och åldrar går, och de efterlämnar minnen som blir legender. Legenderna bleknar till myter, och till och med myten är sedan länge glömd när den ålder som var dess upphov återkommer. I en ålder, av somliga kallad Tredje Åldern, en ålder som ännu skulle komma och en som sedan länge var förbi, uppstod en vind i De Dimmiga Bergen. Vinden var ingen början. Det finns varken början eller slut när Tidens Hjul vrider sig men det var en början.



Den unga fåraherden Rand al'Thor ska enligt profetian rädda världen från Shai Tan, ondskan personifierad. Han är ensam, ovillig och underlägsen på alla sätt. När hans by attackeras flyr Rand och hans vänner tillsammans med en mystisk Aes Sedai, magiker, och hennes väktare. En 4.422.397 ord lång resa har tagit sin början. Jag har läst denna serie i nästan 20 år och för mig är Drakens Återkomst den mest tongivande episka fantasyserien som skrivits sedan Sagan om Ringen.

DET BRA: 
Världen
Serien är omfattande, de nationer och kulturer som vi sakta men säkert får lära känna genom böckerna känns så levande att de nästan hoppar ut ur boken. Dussintals nationer och främmande kulturer med helt egna sätt att se på världen. Allt från ökennationer, till havsnationer, till magiska ordnar, uråldriga fiender och mycket mer. Alla är trovärdiga och välskrivna.

Magisystemet
Drakens återkomst var en av de första fantasyböckerna, som jag läst, som hade ett spännande och trovärdigt magisystem. Magin inte bara förklaras den används också aktivt i hela världen. En del, slumpmässigt utvalda människor, kan i olika styrka kalla på elementens kraft, eld, vind, jord, vatten och ande. Urkällan är uppdelad i kvinnlig del och en manlig del vilket har skapat en stor rivalitet mellan de manliga och de kvinnliga magikerna. Utöver magin har vi även människor som kan vandra i drömmar och även personer som kan tala med vargar. Det är ett rikt magisystem och huvudkaraktärerna fortsätter att utvecklas inom det genom hela bokserien.

Goda mot onda
De flesta äldre fantasyböcker som jag läst har alltid en god sida som ska besegra den uppenbart onda sidan. En ganska uttjatad ide som många av dagens fantayförfattare väljer att kliva ifrån. Drakens återkomst har även detta men Jordan har lyckats göra det på ett bra sätt av två anledningar. Först föra att den goda sidan så omfattande och oliktänkande. Det finns inte bara en god sida utan ett dussintal och de har svårt att samarbeta. Detta göra att världen blir levande och gör den goda sidan intressant att läsa om. För det andra är också den onda sidan intressant. Shai Tan's generaler, De Förlorade, är alla unika och intressanta att läsa om. De drivs alla av rädsla för Shai Tan men också av längtan att få överträffa alla de andra Förlorade och bli den ondes högra hand.

DET DÅLIGA:
Karaktärer
Det finns över 3000 karaktärer i Drakens Återkomst (ca 2000 enligt andra källor). Enligt wikipedia har serien 22 huvudkaraktärer. Inte perspektivkaraktärer, av dessa finns hela 129 stycken, utan huvudkaraktärer. I början är det egentligen bara tre huvudkaraktärer, Rand, Matrim och Perrin men när dessa splittras expanderar karaktärsmängden snabbt och serien tappar sin framåtrörelse. Särskilt den mellersta delen av serien kan stundtals bli oerhört långsam och det känns som att det ibland går hela böcker utan att man får följa någon av de tre första huvudkaraktärerna. Jag jublar inombords när jag inser att detta kapitel faktiskt handlar om Rand och till och med i hans eget perspektiv.

Längden
15 böcker på engelska, inklusive New Spring. På svenska delades böckerna in i två delar och förlaget Natur och kultur hann släppa 22 stycken innan de abrupt slutade att ge ut serien till många fans förtret. Det sägs att Robert Jordan ursprungligen planerade att serien skulle bli en trilogi. Att serien tillslut blev 15 böcker säger en hel del över hur långsam och hur lite som händer i en del av böckerna.

Feminism
Jordan har fått mycket kritik under åren för att hans böcker är antifeministiska, de kvinnliga karaktärerna beskrivs ofta som flickiga medan männen är hårda och tuffa. Ironiskt nog hyllas samtidigt serien av många för att den lyfter fram kvinnliga karaktärer och ger dem maktpositioner som en naturlig del av världsbyggandet igenom serien. I och med att den manliga delen av urkällan besmittats av Shai Tan och gör dem galna om de använder kraften får de kvinnliga magikerna, Aes Sedaierna, en naturlig maktposition.

Sammanfattning
Läs inte serien om du inte har tålamod med långa utdragna sekvenser där nya karaktärer presenteras på löpande band. Läs serien om du älskar världsbyggande och episk fantasy med det klassiska temat goda mot onda.

Betyg:  3/5