JL Fantasy

Recension - Daredevil säsong 20

17 april 2016

Matt Murdock och hans kollega Foggy har blivit något av lokala kändisar i Hell's Kitchen efter att de satt Wilson Fisk bakom galler. En dag får de in en kund som hävdar att han jagas av en hänsynslös mördare och han vill ha Matts och Foggys hjälp att få ett bra avtal för vittnesskydd.


Netflix släppte säsong två av Daredevil för några veckor sedan. Jag blev genast väldigt taggad då  säsong ett var en av de bättre serierna jag sett under hela 2015.

Över lag följer säsong två samma spår som säsong ett. Matt brottas med sina inre demoner: är det han gör på kvällarna det rätta eller är det bättre att överlåta rättskipandet till stadens polis? Matt möter Frank Castle a.k.a Punisher, som inte brottas med samma inre demoner. Punisher tvekar inte att röja stadens brottslingar ur vägen utan en tanke på vad lagen säger. Det är när Punisher och Daredevils ideologier, kring hur stadens ondska bör hanteras, krockar som säsong två är som bäst. Båda karaktärerna känns väldigt välspelade och äkta.

Jag är särskilt imponerad över hur de tolkat Punisher, som jag alltid tyckt har varit en ganska endimensionell i alla tidigare filmer som gjorts på karaktären. Han känns äkta och nyanserad trots hans våldsamma metoder. Jag hoppas att Netflix ger Punisher en egen serie för jag vill se mer av karaktären.


Säsong två är ungefär lika bra som säsong ett men på olika sätt. Säsong ett tyckte jag var lite mer karaktärsfokuserad och nedtonad i sin handling. Säsong två är mer episk, med flera hjältar och otaliga, genom-onda skurkar. Utöver Punisher, som hanteras perfekt, så får tyvärr inte alla de andra karaktärerna samma djup som de fick i säsong ett. Elektra som dyker upp halvvägs in serien blir aldrig särskilt intressant för mig. Hennes och Matts relation känns tunn, vilket blir ett problem eftersom det är en stor del av serien. Men det största problemet är att säsongen aldrig får en värdig skurk som Wilson Fisk var i säsong ett. De första fem avsnitten är säsongens mest intressanta eftersom de bärs upp av Punishers och Daredevils konflikt, men när den avtar och ersätts av den onda mystiska ninjaorganisationen Handen tappar säsongen tempo och känsla. Organisationen får aldrig ett ansikte, ingen huvudfiende som behöver besegras. När Daredevil och Elektra besegrat den etthundrade ninjan är jag less och ointresserad av Handen.

Gillade du säsong ett kommer du inte bli besviken av säsong två. Även om den har sina brister är det fortfarande en av de mest intressanta tv-serierna jag sett de senaste åren.

Betyg: 3/5


Game of Thrones Season 6: Trailer 20

14 april 2016

Den andra Game of Thrones trailern är här och gör mig galet taggad!



Recension - Batman vs Superman0

13 april 2016

Efter hans episka strid med General Zod har Metropolis blivit förstört och Stålmannen har blivit den mest kontroversiella figuren i världen. Många ser honom som en symbol för hopp medan en allt större grupp ser honom som ett hot mot mänskligheten. Bruce Wayne tillhör den senare, fast besluten att han måste göra något för att förhindra att Stålmannen en dag förstör hela planeten. Samtidigt kliver Alexander Luthor fram med ett nytt vapen starkare än både Stålmannen och Batman tillsammans.


Batman vs Superman - titeln ger intrycket att filmen ska handla om en episk strid mellan Stålmannen och Batman. Om du förväntar dig detta kommer du att bli besviken. Striden mellan de två hjältarna är endast en liten del av filmen. Vad som många hoppades skulle bli en episk strid mellan Stålmannen och Batman, en strid mellan två hjältar med olika syn på vad som krävs för att vara god, blir istället ett rörigt hopkok olika handlingar.

Det blir så för att den här filmen egentligen inte handlar om Stålmannen. Den handlar heller inte om Batman eller om kampen mellan de två karaktärerna. Den handlar om skapandet av Justice League och om att DC vill ta ikapp Marvel och alla deras framgångar med Avengers-filmerna.

Gång på gång utspelas konstiga och oförklarliga scener - drömsekvenser, besök från framtiden, korta glimtar av ett mörkt förflutet. Men inget av detta förklaras eller motiveras eftersom scenerna inte är till för att göra den här filmen bra. De är till för att bygga upp för framtida filmer. Hade DC endast gjort någon enstaka subtil sekvens hade jag kanske accepterat det, men filmen fullkomligen kryllar av dem.


DC klämmer in en rad karaktärer utan att bygga upp dem över huvud taget. De tar sig inte ens tiden att bygga upp huvudpersonen, den nya Batman, som spelas av Ben Affleck. Han skjuter skurkar till höger och vänster. Han vill inte fånga, kontrollera eller skrämma Stålmannen, han vill döda honom. Han bryr sig inte om att Stålmannen räddade världen eller alla de goda gärningar han gjort. Exakt varför de valt att göra Batman så mörk förklaras inte särskilt ingående. Jag tror att DC valt att göra så för att de tror att mörka filmer per automatik säljer bättre. Det enda man får se om hans förflutna är hur hans föräldrar dog (som om vi inte redan har sett det fem gånger i tidigare Batmanfilmer). Batman är inte heller världens bästa detektiv i den här filmen; han fattar flera dumdristiga beslut helt baserat på sina egna känslor och inte något slags logiskt tänkande som karaktären är känd för.

Men det är långt ifrån bara Batman som är dåligt porträtterad:
  • Lois Lane  försätter sig i fara och måste räddas av stålmannen inte en gång, inte två gånger utan tre gånger. 
  • Alexander Luther känns inte skrämmande för fem öre. Av alla dåligt valda skådespelare i den här filmen, är Lex den som är sämst. Han känns mer som en vilsen tonåring som är arg för att han själv inte har superkrafter, än som Stålmannens nemesis. Han motiv är kryptiska, det förklaras aldrig varför han vill döda Stålmannen eller hur han skapar Doomsday. Det känns framtvingat bara för att ge Stålmannen en fiende som är starkare än han själv.
  • Wonderwoman känns ditklämd och har inget egentligt syfte i filmen. De hade kunnat klippa bort alla hennes scener och filmen hade fungerat precis lika bra ändå.
  • Flash dyker plötsligt upp och ger Batman en kryptisk varning från framtiden. Ännu en scen ditklämd bara för att visa att det kommer att komma en Justice League-film i framtiden.
  • Aquaman anfaller en tv-kamera på havets botten och filmen hamnar hos Luthor. I den korta scenen såg Jason Momoa, som spelar Aquaman, mest obekväm ut. Som att han höll andan och var rädd för tv-kameran.
  • Stålmannen tycker mest synd om sig själv, ända fram till slutscenen där han onödigt offrar sig själv för att döda Doomsday. Trots att filmen ska handla om hans betydelse för jorden känns han ointressant. Man bryr sig inte om honom, vilket gör att man mest bara rycker på axlarna när han dör i slutet av filmen. En klassisk plottwist för att kunna återuppliva honom i en senare film.
Jag önskar att de istället för att fokusera så mycket på Justice League hade utvecklat striden mellan Batman och Superman. Fokusera på relationen mellan dessa två fantastiska karaktärer. Förklarat deras olika synsätt, deras motiv och deras strid. Det hade varit en film värd att se, det är inte Batman vs Superman.

Betyg: 1/5

Recension - Sword Art Online0

05 april 2016

Det första Virtual Reality Massive Multiplayer Online Role Playing Game skapas år 2022: Sword Art Online (SAO). Genom dina VR-Glasögon kan du styra din avatar, som om du vore dig själv, inne i spelet. Men något går fel. När de första 10.000 spelarna loggat in upptäcker de att de inte kan logga ut. Det visar sig snart att spelskaparen håller dem fångna inne i spelet utan att förklara varför. Det enda sättet de kan ta sig ut ur spelet är genom att besegra alla bossar på spelets 100 nivåer. Om man dör inne i spelet dör man i verkliga livet. Och det är bråttom, för hur länge kommer deras kropp i den riktiga världen att överleva när deras sinne är fast i spelet?

Jag tyckte att seriens koncept var väldigt intressant, kanske för att jag själv spelat onlinespelet World of Warcraft i många år. Redan efter några minuter in i första avsnittet var jag fast. Tidspressen över att deras kroppar kanske håller på att dö i den verkliga världen och att bossarna blir svårare och svårare ju längre in i spelet de kommer skapade en omedelbar konflikt som jag drogs med i.

Tyvärr blir serien inte mycket bättre än så. Handlingen tar aldrig riktigt fart utöver de första inledande konflikterna och efter några avsnitt känns inte stressen över att deras kroppar håller på att dö särskilt relevant, varken för mig som tittar eller för karaktärerna själva. De springer omkring och verkar inte vara särskilt stressade eller ens intresserade av att snabbt klara spelet. De verkar inte heller sakna sina riktiga familjer nämnvärt. När seriens ena huvudkaraktär blir tillfångatagen och spelet plötsligt tar slut långt innan de nått den sista nivån, redan halvvägs in i seriens första säsong, tappade SAO den lilla charm som den fortfarande hade kvar. Jag ville veta mer om spelvärlden och mer om hur de sista nivåerna såg ut.

Konceptet med att vara fast i en VR-värld kunde ha utforskats mer. Om jag fått veta mer om karaktärernas liv i den verkliga världen: deras relation till sina familjer, deras jobb, studier och drömmar, hade jag kanske brytt mig mer om hur det skulle gå för dem, men det gör jag inte. De blir i stället allt mer platta och förutsägbara ju längre in i handlingen man kommer.

Spelet hade också kunnat göras mer komplext, mer som moderna raid-spel. I stället för att utforska spelvärlden och dess nivåer fokuserar handlingen på mer eller mindre obetydliga sidohandlingar. Till exempel att huvudkaraktären Kirito ska hjälpa en liten flicka som har tappat sitt pet eller att han ska reda ut hur en spelare har kunnat dödats av en annan spelare - saker som inte spelar någon roll för själva grundstoryn.

Betyg: 2/5


Tre tips för att skriva bra karaktärer0

30 mars 2016


Det viktigaste för att skriva en bra berättelse är dina karaktärer. En bok med en fantastisk huvudkaraktär men en tråkig värld har större chans att sälja än om det vore tvärtom.

Harry Potter till exempel var egentligen inte en särskilt originell berättelse, "Ung pojke går i trollkarlsskola" är en av de mest använda troperna inom fantasy. Men J.K Rowling skrev fantastiska karaktärer. Hermiones präktighet, Hagrids värme, Snapes illvilja m.fl.

Men vad är det egentligen som gör en bra karaktär? Det inte så svårt som man kan tro. Ett tips som har hjälpt mig mycket i mitt skrivande är att göra mina karaktärer aktiva, kompetenta och sympatiska.


1. Aktiv
Ge din karaktär en aktiv och initiativrik personlighet. De behöver inte lyckas med allt de företar sig, så länge de får saker att hända. Det finns flera bra exempel på filmer och böcker som lyckas med detta. 
  • Han Solo i Star Wars. I Cloud City öppnas dörren plötsligt och där står oväntat Darth Vader. Han Solo tänker inte, han säger ingenting – han skjuter direkt. 
  • Huvudpersonen Hiccup i den tecknade filmen How to train your dragon är till synes helt värdelös. Han är livrädd så fort drakarna anfaller och kan inte slåss men han springer ut ändå och försöker skjuta drakarna direkt med sin hemgjorda ballista. 
Aktiva karaktärer får handlingen att röra sig framåt. En karaktär som bara reagerar på det som händer omkring hen och aldrig tar egna initiativ blir snabbt ointressant. Det är av denna anledning som många superhjältar lätt glöms bort. De reagerar bara på det skurkarna gör. Skurken har planer och ambitioner, men hjälten själv har ingen annan uppgift än att vara i vägen för skurken.

Om du har svårt att göra din huvudkaraktärer aktiv är ett bra sätt att ge dem något de gillar, ett personligt intresse. Ta sedan det ifrån dem så har du ett motiv för att göra din karaktär mer aktiv.


2. Kompetent
En karaktär som är dålig på allt är tråkig. De behöver inte vara James Bond som är bra på allt, men de bör åtminstone ha en egenskap som gör att de sticker ut från mängden. Jag har fått höra att det är bättre att en karaktär sticker ut för mycket än för lite. Då kommer läsarna åtminstone ihåg karaktären. Det behöver inte heller alltid vara att karaktären är bra på att slåss, även om det ofta kan vara en bra egenskap för huvudkaraktärer. Det kan räcka med att hen till exempel är bra på att läsa vädret, slå tärning eller att läsa fort.
  • Jason Bourne vaknar upp ombord på ett skepp ute i ingenstans och trots att han är halvt död och inte vet hur han gör det, så spöar han ändå upp fiskaren som försöker hjälpa honom.
  • I Death Note är Yagami Light den smartaste studenten i hela Japan. Alla tränar sig utmattade inför proven men Yagami är uttråkad.

Gör dina karaktärer kompetenta men glöm inte bort att se till att de också har problem. De får inte bli så kompetenta att de kan lösa alla hinder som kommer i deras väg.


3. Sympatisk
Om du kan få dina lärare att känna igen sig i karaktären på något sätt blir hen lättare att tycka om. Det går att göra på flera sätt. Ge karaktären en sympatisk sida, en inställning till livet som definierar karaktären. Humor, heder, vänskap – listan går att göra lång. Det kan också vara en orättvisa. Om andra behandlar karaktären illa kommer läsarna automatiskt bli mer benägna att tycka om karaktären. 
  • Sam i Sagan om Ringen har inga särskilda färdigheter och är inte särskilt aktiv eller kompetent. Han är däremot oerhört trofast och lojal, och det räcker för att han ska bli en karaktär att minnas.

  • Tyrion i A Song of Ice and Fire är många saker, men aktiv eller kompetent är inte något av det. Åtminstone inte i till en början. Trots detta är han ändå en av seriens mest älskvärda karaktärer, detta för att man kan sympatisera med honom. Kanske för att han är åsidosatt av sin far eller på grund av hans cyniska sätt att se på världen.
Ju snabbare du kan bygga sympati för din huvudkaraktär desto snabbare kan läsarna ha överseende med att hen inte är särskilt aktiv eller kompetent. 



Tre enkla saker att tänka på för att skapa bra karaktärer. De behöver inte ha alla dessa egenskaper direkt när berättelsen startar. För en bikaraktär räcker det oftast med en. För en huvudkaraktär är det bra att använda minst två stycken för att vara säker på att dina läsare ska vilja läsa vidare. 

I episk fantasy är det oftast den kompetenta aspekten som först saknas hos huvudkaraktären. Hen växer genom berättelsens gång och mot slutet är hen både, aktiv, sympatisk och kompetent.