JL Fantasy

Recension - Daredevil säsong 20

17 april 2016

Matt Murdock och hans kollega Foggy har blivit något av lokala kändisar i Hell's Kitchen efter att de satt Wilson Fisk bakom galler. En dag får de in en kund som hävdar att han jagas av en hänsynslös mördare och han vill ha Matts och Foggys hjälp att få ett bra avtal för vittnesskydd.


Netflix släppte säsong två av Daredevil för några veckor sedan. Jag blev genast väldigt taggad då  säsong ett var en av de bättre serierna jag sett under hela 2015.

Över lag följer säsong två samma spår som säsong ett. Matt brottas med sina inre demoner: är det han gör på kvällarna det rätta eller är det bättre att överlåta rättskipandet till stadens polis? Matt möter Frank Castle a.k.a Punisher, som inte brottas med samma inre demoner. Punisher tvekar inte att röja stadens brottslingar ur vägen utan en tanke på vad lagen säger. Det är när Punisher och Daredevils ideologier, kring hur stadens ondska bör hanteras, krockar som säsong två är som bäst. Båda karaktärerna känns väldigt välspelade och äkta.

Jag är särskilt imponerad över hur de tolkat Punisher, som jag alltid tyckt har varit en ganska endimensionell i alla tidigare filmer som gjorts på karaktären. Han känns äkta och nyanserad trots hans våldsamma metoder. Jag hoppas att Netflix ger Punisher en egen serie för jag vill se mer av karaktären.


Säsong två är ungefär lika bra som säsong ett men på olika sätt. Säsong ett tyckte jag var lite mer karaktärsfokuserad och nedtonad i sin handling. Säsong två är mer episk, med flera hjältar och otaliga, genom-onda skurkar. Utöver Punisher, som hanteras perfekt, så får tyvärr inte alla de andra karaktärerna samma djup som de fick i säsong ett. Elektra som dyker upp halvvägs in serien blir aldrig särskilt intressant för mig. Hennes och Matts relation känns tunn, vilket blir ett problem eftersom det är en stor del av serien. Men det största problemet är att säsongen aldrig får en värdig skurk som Wilson Fisk var i säsong ett. De första fem avsnitten är säsongens mest intressanta eftersom de bärs upp av Punishers och Daredevils konflikt, men när den avtar och ersätts av den onda mystiska ninjaorganisationen Handen tappar säsongen tempo och känsla. Organisationen får aldrig ett ansikte, ingen huvudfiende som behöver besegras. När Daredevil och Elektra besegrat den etthundrade ninjan är jag less och ointresserad av Handen.

Gillade du säsong ett kommer du inte bli besviken av säsong två. Även om den har sina brister är det fortfarande en av de mest intressanta tv-serierna jag sett de senaste åren.

Betyg: 3/5


Game of Thrones Season 6: Trailer 20

14 april 2016

Den andra Game of Thrones trailern är här och gör mig galet taggad!



Recension - Supergirl0

15 mars 2016

Kara Zor-El lever ett vanligt liv, gömd från allmänheten. Hon jobbar för Cat Grant, ägare av stadens största mediabolag. Med sina krafter värmer hon hennes latte till perfekt temperatur, hon blir aldrig sjuk eller sen, hon läser av sin chef med sin supersyn och superhörsel och lyckas på så sätt vara den perfekta assistenten. Kara känner att detta inte är nog. Hon vill göra skillnad, men är rädd för att göra det. Men när hennes halvsysters plan störtar tvingas hon till handling. Flygplanet räddas och Kara är inte längre dold för omvärlden.


Handlingen som knyter samman serien är att ett gäng superskurkar har flytt från The Phantom Zone och börjar ställa till problem. Supergirl måste ta itu med dessa en i taget. Tyvärr byggs dock ytterst få av skurkarna upp och blir därför aldrig särskilt intressanta. Ett annat problem med striderna är att Supergirl helt enkelt är för mäktig. Redan i avsnitt ett har hon tillgång till alla sina krafter, inte som i serien Smallville där Kal-El sakta men säkert lär sig hantera alla sina krafter. Varje gång hon möter någon av skurkarna går striden till på exakt samma sätt: de utbyter en rad slag, det går dåligt för henne, men till slut lyckas hon ändå vända på det, oftast genom att använda någon av sina krafter på ett finurligt sätt.

Skurkarna är dock inte huvudhandlingen. Grundstoryn handlar om att Kara ska lära sig att stå för sig själv och bli en riktig hjälte som sin kusin. Skaparna av serien försöker göra henne till en stark feministisk symbol, men det känns som att de gör det på en 7-årings nivå. Tjejer kan-temat blir uttjatat redan i första avsnittet.

Skådespeleriet är vad som kan förväntas av en superhjälteserie. Det vill säga, rätt dåligt. Melissa Benoist, Supergirl, gör över lag ett bra jobb men de tillfällen då hon överspelar den svaga sidan av karaktären stör mig. Bikaraktärerna får inte heller tillräckligt mycket fokus för att bli intressanta utan är mest bara där för att stötta och peppa henne när hon tvivlar på sig själv.

Jag hoppades att detta skulle bli serie där vi äntligen får en stark kvinnlig huvudkaraktär, men tyvärr fyller inte Supergirl detta kriterium. Vill du ha en sådan serie är det bättre om du ser  Jessica Jones.

Betyg: 2/5

Recension - Jessica Jones 0

07 januari 2016

Netflix nya superhjälteserie Jessica Jones utspelar sig i samma värld som alla övriga marvelfilmer/serier. Ibland kommenterar Jessica till "the big green guy" och "the flag-waver" men vi får aldrig se någon av Marvels tidigare superhjältar. Istället har vi här en helt egen berättelse som skiljer sig på flera sätt från de andra marveltitlarna.


Jessica Jones har lagt sin misslyckade superhjältekarriär på hyllan. Hon vill nu bara dricka bort sina dåliga minnen och leva sitt liv i ensamhet. Hon livnär sig genom att arbeta som privatdetektiv och det är där serien tar sin början.

Det känns som att Netflix och Marvel testar marknaden med alla dessa nya superhjälteserier. Avengers, Daredevil, Agents of Shield, Jessica Jones m.fl. Vilken kommer få störst genomslag? Jag tror att det kommer att bli Jessica Jones av tre anledningar.
  1. Den har den mest intressanta och mest skrämmande skurken jag någonsin har sett. Killgrave, a.k.a. Purple Man från serietidningarna, som spelas av den söta David Tennant (f.d. Dr. Who). Jag fullkomligen darrar varje gång han visar sig. Att de lyckats göra detta samtidigt som han är väldigt verklighetstrogen är mycket imponerande. Han förtjänar att få en Golden Globe för den här rollen. 
  2. Serien är enormt rå, mycket (men inte bara) tack vare just Killgrave. Jag skulle inte rekommendera den till någon under 18 år. Min sambo frågade vid ett tillfälle om det verkligen var bra att jag såg på den här serien när min tre månader gamla son var i samma rum. Jag fullkomligen älskade de tre sista avsnitten då råheterna avlöste varandra i tät följd.
  3. En kvinnlig huvudkaraktär som löser sina egna problem. Den handlingskraftiga, tuffa och mörka huvudkaraktären Jessica, spelad av Krysten Ritter. 
Det känns skönt att äntligen få se en serie som är gjord för en vuxen publik. För mig var detta den bästa TV-serien under 2015, till och med bättre än Daredevil.

Förvänta dig inte hjältar som skjuter laser ur ögonen, flyger runt och räddar världen. Vill du istället ha en handling som är rå och går djupare in på karaktärernas känslor är detta en superhjälteserie för dig.

Betyg: 5/5





Recension - Battlestar Galactica0

11 oktober 2015

Battlestar Galactica utspelar sig i ett universum där ett ensamt militärt rymdskepp, Battlestar Galactica, skyddar det som finns kvar av mänskligheten - en rymdskeppsflotta bestående av 40 000 människor. Rymdskeppet skyddar dem från den ras av robotar som förstörde mänsklighetens hemplanet och som nu jagar dem genom universum.

Även om långa sci-fi-serier inte riktigt är min grej gav jag Battlestar Galactica en chans eftersom jag hört många säga att den är en av, eller kanske till och med den bästa, sci-fi-serien som gjorts. 

Serien utspelar sig över fyra säsonger med ungefär 20 avsnitt i varje säsong. Vi får följa ett flertal olika karaktärer som arbetar ombord på rymdskeppet. Vi får även följa robotarna som försöker förgöra mänskligheten. De har nu lärt sig att ta mänsklig skepnad och alla karaktärer kan eventuellt vara en robot i förklädnad. Detta gör att serien inledningsvis  känns väldigt mystisk och originell.


I Battlestar Galactica går det knappt att se var säsongerna slutar och börjar. Allt flyter ihop i en enda lång handling, något som jag uppskattar. Det gör att det känns som att serien har en mening som är mer än att bara sälja, till skillnad från till exempel Sense 8 där säsongen var väldigt självständig och lämnade lite spänning över till kommande säsonger. 

Över lag måste jag dock säga att Battlestar Galactica var en fullständig besvikelse för min del. För det första kändes handlingen otroligt förutsägbar efter första säsongen. Många avsnitt verkar bara vara där för att fylla ut och skapa onödiga intriger som inte har någonting att göra med huvudhandlingen. Hade dessa skalats ned skulle det ha räckt med en eller två komprimerade säsonger i stället för fyra. 

För det andra har serien inga karaktärer som jag gillar. De fattar gång på gång beslut som uppenbart bara är till för att seriens skapare har målat in sig i ett hörn. När detta har hänt ett tiotal gånger blir allt väldigt förutsägbart och platt. Som såpoperan Skilda världar fast i rymden.

Det värsta med serien är dock de fruktansvärt dåliga profetiorna. I vart och vartannat avsnitt får i princip alla karaktärer "profetior" utan någon särskild anledning. Profetiorna kommer som mystiska gåtor, oftast när karaktärerna drömmer, och verkar endast vara där för att ge tittarna något att fundera på och se fram emot. Problemet är bara att det  varken skapar spänning eller fördjupar handlingen, tvärt om får det mig bara att tänka på det klassiska "Deus ex machina" - problemetGud räddar karaktärerna när det passar hen - det spelar ingen roll vad karaktärerna gör eftersom allt redan  är förutbestämt enligt Guds fullständiga plan. Detta sker gång på gång i alla fyra säsonger och gör mig otroligt frustrerad.


Varför den här serien blivit så omtyckt av många är helt bortom mig. Battlestar Galactiva får en sympatisk 2:a för att den har en del intressanta idéer i grundhandlingen. Utan dessa hade jag inte tvekat att ge den en svag 1:a.

Betyg:  2/5

Älskar du profetior och mystik som inte förklaras och såpoperor förklädda till sci-fi? Då är Battlestar Galactica något för dig.