JL Fantasy

Andesagan0

05 januari 2016

Julledigheten är över. 2016 är här och jag har precis kastat mig över ett nytt bokprojekt som jag kallar Andesagan. En helt ny fantasyserie i en ny spännande värld som jag byggt under de senaste två åren parallellt med att jag skrev Cirkeln av Hat.

Är ni intresserad av att veta mer om Andesagan följer ni bäst idéerna via min pinterest, där samlar jag idéer till mina böcker i bilder. Nedan har ni ett smakprov från andesagan.

 Bilden tillhör inte mig utan är utdrag från pinterest.

Under julen har många frågat mig om jag hört något från förlaget gällande Cirkeln av Hat som jag skickade in i november. Det har jag inte. Att de inte har svarat ännu tar jag som ett gott tecken. Hade de inte gillat boken hade jag troligtvis fått ett standardrefuseringssvar ganska snabbt. Att jag inte har hört något än tror jag kan betyda en av fyra saker.

  1. Antingen har de inte läst det jag skrivit. Det får nog in rätt många manus och hinner nog inte läsa alla direkt de kommer in.
  2. De har läst det men men manuset var så dåligt att de inte ens bemödade sig att svara.
  3. De hinner inte svara alla som skickat in manus. 
  4. De har läst det och gillat det men har inte hunnit svara ännu. Troligtvis är processen för förlagen att bestämma sig om de ska ge ut en bok eller inte särskilt enkel. Mer än en person är troligtvis involverade och då tar det längre tid att fatta ett beslut. kanske då skickat runt det på förlaget för att få fler åsikter om det faktiskt är värt att ge ut. 
Jag håller mina tummar för det fjärde alternativet.

Paus från skrivandet0

06 december 2015

En av mina elever har fått läsa Cirkeln av Hat. Det var hennes krav för att jag skulle få basera en av karaktärerna i boken på henne. Hon sade i fredags att hon älskade den och hade massor av frågor kring saker som hon ville veta mer om. Även om boken inte blir antagen av ett förlag så har åtminstone en person gillat boken. Det känns stort.

Annars har jag passat på att sova ut på mornarna, i alla fall så mycket det går att göra när man har en tre månader gammal bäbis. Kroppen vill skriva men jag har bestämt mig att jag ska ta det lugnt åtminstone december ut. Det är en konstig känsla att känna sig rastlös klockan sex på morgonen. De dagar då Folke vaknar tidigt och vill kliva upp blir jag glad. Vi sitter inne i datarummet och tittar på videos och planerar framtida böcker tillsammans.

Jag har spelat ut senaste expansionen av SC2, Legacy of the Void. Det är det första spelet jag köpt sedan Diablo tre kom ut i mars 2014. Det kanske inte låter särskilt länge sedan men för mig är det en evighet. Jag tyckte inte att LotV var så bra som jag hade hoppats att det skulle vara. Kampanjbanorna är intressanta och roliga att spela men alldeles för enkla. Det var endast sista banan som jag behövde spela om 3-4ggr för att klara av på brutal-svårighetsgraden. Den största besvikelsen var dock storyn. Karaktärerna utvecklades inte någonting och storyn hade inga plot-twists eller dylikt. Allt var linjärt, svartvitt och förutsägbart. Jag hade verkligen hoppas på att de skulle skapa en intressant story men Blizzard verkar bara vilja fokusera på att skapa bra spelmekanik i alla deras nya spel, storyn får stå åt sidan. Tråkigt.

Utöver det håller jag också på att se igenom Netflix nya superhjälteserie, Jessica Jones, som baseras på Marvels karaktär med samma namn. Än så länge gillar jag det jag har sett. Förvänta er en recension inom kort.

76499 ord senare0

26 november 2015

I dag kom alla känslorna på en och samma gång. Sorg, glädje, spänning, stolthet, frustration och oro. 76499 ord, 370 sidor: en bok är utskriven och postad till förlag. Även om den inte blir antagen är jag väldigt nöjd med det jag åstadkommit.

Tack Steven Ekholm för att du gav mig idén att skriva fantasy. Tack Jenny Eklund för att du fick mig att ta tummen ur och faktiskt börja skriva. Tack Andreas för att du varit mitt bollplank i flera år. Tack Samuel och Emil för att ni orkade läsa igenom hela manuset som alfaläsare. Tack Sofia Kurkinen för att du hjälpte mig att komma i kontakt med förlaget. Särskilt stort tack till Hanna för att du påminner mig om att vara nöjd med det jag har gjort och för att du stått ut med alla tidiga morgnar och alla mina hjärnspöken.

Nu blir det en paus från skrivandet i några veckor. Men jag längtar redan efter att få börja skriva på en helt ny berättelse.

Två veckor kvar0

16 november 2015

Efter att alfaläsarna gett mig feedback började jag jobba vidare med mitt manus. Inte bara redigering utan även att faktiskt skriva fyra helt nya kapitel. Jag hade presenterat en andra synvinkelkaraktär mitt i boken och alla alfaläsarna tyckte att det vore bättre om hen var det redan från början. En av flera bra poänger som alfaläsarna kom med, tack.

Det är konstigt hur det fortfarande kan komma nya uppenbara saker, efter två års skrivande, som man själv inte tänkt på men som alla alfaläsare ser omedelbart. Man blir verkligen hemmablind när man sitter själv med sina texter varje dag.

Om två veckor är det dags för mig att skicka in mitt manus till förlag. Nervositeten har sakta men säkert smugit sig på mig trots att jag sagt för mig själv att jag inte ska ha några förhoppningar om att manuset ska plockas upp av ett förlag. Hoppet är svårt att lämna bakom sig.

Detta har gjort att de senaste veckorna varit en kamp mot klockan. En kamp att hinna bli färdig i tid. Jag vet att det aldrig riktigt blir "färdigt" men jag vill åtminstone få det så färdigt som jag själv vill att det ska bli. Det känns som att manuset förtjänar det.


Två veckor kvar.

Top 5 Onda karaktärer0

08 november 2015

I många fall är skurkarna mer intressanta än hjältarna. Därför har jag sammanställt en lista på mina fem favoritskurkar.

Varning för spoliers!


På femte plats: Nagash


Få skurkar kan toppa denna i ren ondska. I Warhammers bokserie Time of Legends får vi följa Nagash - den första nekromantikern, kanske den mest kraftfulla magikern i hela deras universum, skaparen av de odöda och av de första 11 vampyrerna. Han börjar som en besviken prins som tvingas bli präst i rikets dödskult, där de försöker förlänga ens liv med magiska medel. Men snart nöjer han sig inte med det, utan vill ta över riket och senare hela världen med alla möjliga medel, däribland en armé av odöda före detta landsmän.

Vill du läsa en serie där du redan från början vet att huvudkaraktären sakta men säkert kommer bli mer och mer ond och försöka utrota allt levande på planeten? Läs Nagash.


På fjärde plats: Pain


Mangaserien Naruto har flera intressanta skurkar, så det är svårt att välja ut en som är den allra bästa. Men Nagato, aka Pain, var nog min favorit. Som ung blev hans by gång på gång attackerad av de starkare nationerna, och han insåg att det enda sättet att se till att hans vänner skulle få leva i fred var genom att påtvinga fred på andra, med våld om nödvändigt.

Jag gillar särskilt två saker med honom. Det första är monologerna där han förklarar att det enda sättet för människor att förstå hur viktigt fred är, är att orsaka dem smärta. Det andra är hur obskyra hans magiska krafter är genom serien - det är inte förrän i slutet som man verkligen förstår vidden av hur stark han är och hur han kan besegras. Som läsare får man konstant försöka gissa vad hans krafter egentligen är.


På tredje plats: Joffrey Lannister



Pojkkungen i George R.R Martins Sagan om Is och Eld fick en hel värld att hata honom. Joffrey är Jamie och Cersei Lannisters äldsta son som fått allt han pekat på, något som inte är en bra kvalitet när man sedan blir kung. Att han dessutom gillar att plåga barn, djur och kvinnor gör honom inte direkt mer omtyckt.

Han platsar in på den här listan för att han, trots sin ondska, känns så mänsklig. En skyddad uppväxt och en smått maktgalen mamma är allt som behövs för att göra honom trovärdig och fruktansvärt läskig.

På andra plats: Griffith


I ung ålder hörde Griffith en profetia som sade att han var menad för stora saker. Efter detta strävade han konstant efter att klättra uppåt i samhällets skikt.

När han presenteras i serien är han ledaren för en legosoldatgrupp kallad "Band of The Hawk". Griffith själv kallas för Höken eftersom han har en skarp genomskärande blick som tycks se in i djupet av ditt hjärta och för att han bär en näbbformad hjälm i strid. Han blir huvudkaraktären Guts bästa vän och tillsammans tycks de vara ostoppbara.

STORA SPOILERS: Vill du någon gång se den bästa animeserien som gjorts? Fortsätt då inte läsa mer.

När Griffiths profetia slår in och han blir den femte ärkedemonen Femto, faller alla pusselbitar som serien smakfullt lagt ut på plats. Jag kände mig lurad samtidigt som jag äntligen förstår allting som hänt fram till den stunden. Jag har aldrig blivit så känslomässigt berörd av en serie som jag blev av denna. Jag har sett om den gång på gång för att förstå och njuta av den hemska resan. Allt tack vare Griffiths slutgiltiga svek och fall.





På första plats: Gollum



Han är Gollum. Vad mer behöver jag säga?

Gollum är sorglig, rolig, läskig, galen och fullständigt oförutsägbar, allt på samma gång. Han är anledningen till att den andra och tredje Sagan om ringen-filmerna är så sevärda som de är. Medan de goda karaktärerna blir tråkigare och tråkigare blir Gollum bara mer och mer intressant, ända fram till slutet.

Jag har nog aldrig läst eller sett en annan serie med en så komplex och ändå så trovärdig skurk. För det är ändå vad han är igenom alla tre böckerna. Trots tillfälliga, paranoida, stunder av godhet så är Gollum den bästa skurken. Detta trots att han inte har några särskilt mäktiga krafter eller arméer till sitt förfogande.




Vilken är din favoritskurk?