JL Fantasy

Recension - X-Men Apocalypse0

22 maj 2016

En gudalik mutant har vaknat från en tusenårig vila och vill förstöra världen. Ett gäng goda mutanttonåringar ska stoppa honom. Kan du gissa om de kommer att lyckas eller inte?

Spoilervarning

Filmen börjar med en scen där Apocalypse, som är farao i ett forntida Egypten, genomgår en ritual som gör att han tar över en annan mutants läkande förmåga. Under ritualen passar fiender på att anfalla den då sovande Apocalypse. Pyramiden där ritualen tog plats faller ihop och Apocalypse faller in i dvala, djupt nere i ruinen. En riktigt cool öppningsscen som gav mig gåshud. Tyvärr var dock detta filmens höjdpunkt. Efter inledningen presenteras alla hjältar: Angel, Nightcrawler, Raven, Storm, Psylock, Professor X, Magneto, Jean, Scott, Quicksilver och Beast. En timme senare vet vi vilka alla är och filmen kan nu ta vid på allvar. Men det blir inte mycket till film. Efter en kort scen där Apocalypse kidnappar Professor X, samlar Professor X:s studenter ihop sig och åker iväg för att rädda honom. Det är hela filmen - två timmar och 24 minuter lång. Om filmen hade någon mer underliggande handling måste jag ha glömt den innan jag ens lämnade biosalongen.

Jag tycker att hela poängen med sådana här äventyrsfilmer är att se sin hjälte utvecklas och lyckas. Här lyckas de utan att utvecklas vilket tar bort all dramatik. Striderna har godtagbara effekter: de skjuter stormar och laserstrålar mot varandra och det är rätt coolt ibland. Men det är allt. Koreografin är tråkig och alltför barnvänlig. I en onödig scen släpps en galen Wolverine lös och mördar en massa soldater, men istället för att bli coolt eller skrämmande känns det bara löjligt. Inget blod sprutar, ingen verkar särskilt rädd för honom och han ser mest bara gammal ut.

En annan brist är Apocalypses "fyra ryttare". Efter att han vaknat från sin dvala skaffar han sig fyra undersåtar vars enda syfte verkar vara att försvara honom medan han genomgår sin ritual för att sno andra mutanters krafter. Han väljer fyra starka mutanter: Magneto, Storm, Angel och Psylock. Det är en cool idé, men de fyra ryttarna gör ingenting. De bara står där och ser sura ut under större delen av filmen. Jag antog från de trailers som släpps att de skulle bli hjärntvättade eller nått av Apocalypse. Men nej, han visar sina krafter för dem och de faller ner på knä direkt. Det känns helt enkelt inte trovärdigt.

Skådespelarinsatserna är okej, men eftersom varje karaktär får så lite tid blir de ändå ganska platta. Marvel förlitar sig på att tittarna känner till karaktärerna från de gamla X-men filmerna och bemödar sig därmed inte att ge dem en egen film, som de gjort med Avengers-filmerna. Magneto vet inte om han är ond eller god (som vanligt). Jean Grey och Scott Summers är rädda för sina krafter (som vanligt). Raven vill inte vara en X-men (som vanligt). 

Det har släpps alldeles för många superhjältefilmer de senaste åren. När Apocalypse också använder mer eller mindre samma karaktärer och samma handling som alla de andra, börjar till och med jag att lessna på superhjältetemat. Sammantaget så är det inte den sämsta av alla X-men-filmer, och den är inte i närheten av så dålig som Batman vs Superman. Men den är inte heller i närheten av så bra som till exempel Civil War och Deadpool. Vill du gå på bio för att få lite superhjälteaction och coola effekter så är filmen helt okej. Men vill du som jag bli berörd av karaktärerna och ta med dig något även efter att du lämnat biosalen kommer Apocalypse göra dig besviken.

Betyg: 2/5


Recension - Captain America Civil War0

01 maj 2016

Sista filmen med Captain America i huvudrollen är här. Är Civil War värd att gå och se? Här kommer mina spoilerfria tankar, förutsatt att du har sett de trailers som släppts, om Marvels senaste film.


Filmen tar vid där Age of Ultron slutade. Avengers har åter igen räddat världen, men tusentals människor dog på kuppen. Världens nationer har fått av att hjältarna gör som de vill. 106 nationer skriver på ett avtal som säger att hjältarna måste lyda FN:s order framöver. Alla medlemmar i Avengers måste nu välja: följa detta avtal eller gå sin egen väg och trotsa FN. Iron Man är först av alla hjältarna att skriva på avtalet eftersom han hemsöks av sitt dåliga samvete för att ha skapat Ultron. Flera tvekar men snart tvingas alla hjältarna välja sida, för en gammal vän till Captain America dyker upp och ställer till problem igen.

Jag har sett fram emot den här filmen länge eftersom den är annorlunda från de flesta andra superhjältefilmer. Civil War saknar en stor episk fiende som försöker kontrollera eller förstöra världen. I filmen ställs istället hjältarna mot varandra, och det är många hjältar. Vi har nog aldrig tidigare sett så många hjältar i en och samma superhjältefilm förut, förutom kanske i X-men. Men på grund av att Marvel byggt upp karaktärerna med flera tidigare filmer känns myllret av superhjältar ändå välbalanserat och filmens olika handlingar hålls ihop på ett bra sätt.

Även om jag kan bli lite trött på att hjältarna tål i princip hur mycket stryk som helst så är actionscenerna i den här filmen några av de bästa som Marvel har gjort. Filmen har också sin beskärda del av skämt och även om humorn i filmen inte är särskilt avancerad så skrattar jag högt flera gånger. Detta för att karaktärerna är så väl porträtterade.

Apropå välporträtterade karaktärer. filmens höjdpunkt, i alla fall för min del, är när Iron Man rekryterar en ung Spiderman att gå med på hans sida. Aldrig tidigare har Spiderman gjorts så väl som i den här nya tolkningen. Tom Holland fångar karaktärens humor, coolhet och nördighet som ingen annan har gjort. När han tackar nej till Tony Starks erbjudande genom att säga "I cant. I've got homework." Skrattar hela biosalongen.

Överraskande nog var även Black Panther en intressant karaktär. Jag visste väldigt lite om honom innan denna film men Chadwick Boseman känns trovärdig i rollen. Jag ser fram emot Black Panther-filmen nästan lika mycket som jag ser fram emot att se Spidermans kommande filmer.

Om jag ska hitta något dåligt med filmen är det att The Vision inte riktigt får spela ut sina krafter. Det känns som att karaktären hålls tillbaka för att hans krafter ska visas i fullo i framtida filmer. En del av striderna blir lite tama då man vet att The Vision skulle kunna klara av detta utan större problem, men gör det inte. Jag hade också gärna sett att de hintat något om de kommande Infinity War-filmerna. Förutom en kort scen där The Vision pratar om potentialen med stenen, som ger honom sina krafter, byggs ingenting upp mot Thanos.

Betyg: 4/5

Recension - Daredevil säsong 20

17 april 2016

Matt Murdock och hans kollega Foggy har blivit något av lokala kändisar i Hell's Kitchen efter att de satt Wilson Fisk bakom galler. En dag får de in en kund som hävdar att han jagas av en hänsynslös mördare och han vill ha Matts och Foggys hjälp att få ett bra avtal för vittnesskydd.


Netflix släppte säsong två av Daredevil för några veckor sedan. Jag blev genast väldigt taggad då  säsong ett var en av de bättre serierna jag sett under hela 2015.

Över lag följer säsong två samma spår som säsong ett. Matt brottas med sina inre demoner: är det han gör på kvällarna det rätta eller är det bättre att överlåta rättskipandet till stadens polis? Matt möter Frank Castle a.k.a Punisher, som inte brottas med samma inre demoner. Punisher tvekar inte att röja stadens brottslingar ur vägen utan en tanke på vad lagen säger. Det är när Punisher och Daredevils ideologier, kring hur stadens ondska bör hanteras, krockar som säsong två är som bäst. Båda karaktärerna känns väldigt välspelade och äkta.

Jag är särskilt imponerad över hur de tolkat Punisher, som jag alltid tyckt har varit en ganska endimensionell i alla tidigare filmer som gjorts på karaktären. Han känns äkta och nyanserad trots hans våldsamma metoder. Jag hoppas att Netflix ger Punisher en egen serie för jag vill se mer av karaktären.


Säsong två är ungefär lika bra som säsong ett men på olika sätt. Säsong ett tyckte jag var lite mer karaktärsfokuserad och nedtonad i sin handling. Säsong två är mer episk, med flera hjältar och otaliga, genom-onda skurkar. Utöver Punisher, som hanteras perfekt, så får tyvärr inte alla de andra karaktärerna samma djup som de fick i säsong ett. Elektra som dyker upp halvvägs in serien blir aldrig särskilt intressant för mig. Hennes och Matts relation känns tunn, vilket blir ett problem eftersom det är en stor del av serien. Men det största problemet är att säsongen aldrig får en värdig skurk som Wilson Fisk var i säsong ett. De första fem avsnitten är säsongens mest intressanta eftersom de bärs upp av Punishers och Daredevils konflikt, men när den avtar och ersätts av den onda mystiska ninjaorganisationen Handen tappar säsongen tempo och känsla. Organisationen får aldrig ett ansikte, ingen huvudfiende som behöver besegras. När Daredevil och Elektra besegrat den etthundrade ninjan är jag less och ointresserad av Handen.

Gillade du säsong ett kommer du inte bli besviken av säsong två. Även om den har sina brister är det fortfarande en av de mest intressanta tv-serierna jag sett de senaste åren.

Betyg: 3/5


Recension - Deadpool0

20 februari 2016

En moraliskt flexibel före detta militär blir diagnosticerad med obotbar cancer. Hans enda chans är ett experiment som lämnar honom med kraften att kunna läka alla skador.

Handlingen tycks vara en ganska simpel superhjältesaga, men Deadpool är långt ifrån en vanlig superhjälte. Den största skillnaden mellan Deadpool och alla andra superhjältar, alla andra filmer för den delen, är att han är medveten om att han är med i en film. Han pratar med publiken och driver med sig själv, sina vänner och framförallt sina fiender. Hans humor är rå, bland det råaste jag någonsin sett på film. Onödigt våld och sexskämt fullkomligen haglar över publiken genom hela filmen. Men på något sätt känns ändå skämten smakfullt utvalda; de blir aldrig tjatiga. Kanske på grund av att Deadpool gång på gång vänder sig till kameran och påminner publiken om att det här en film. Den ska inte tas på för stort allvar. Den är gjord för att få dig att skratta och det är precis vad man gör. Jag har inte skrattat så mycket åt en film sedan Dum & Dummare.

Jag har läst en hel del recensioner, som alla tycker att filmen är rolig men som inte tycker att handlingen är särskilt djup. Jag tycker att den är precis lagom djup för det som filmen försöker åstadkomma. För mycket drama skulle förstöra filmens helhet. Den håller precis rätt nivå mellan superhjältescener, lagom mycket action, lagom mycket drama och skratt från förtexterna till eftertexterna.

Gillar du mörk humor och superhjältar är det här den bästa filmen som någonsin gjorts.

Betyg: 5/5

Recension - Jessica Jones 0

07 januari 2016

Netflix nya superhjälteserie Jessica Jones utspelar sig i samma värld som alla övriga marvelfilmer/serier. Ibland kommenterar Jessica till "the big green guy" och "the flag-waver" men vi får aldrig se någon av Marvels tidigare superhjältar. Istället har vi här en helt egen berättelse som skiljer sig på flera sätt från de andra marveltitlarna.


Jessica Jones har lagt sin misslyckade superhjältekarriär på hyllan. Hon vill nu bara dricka bort sina dåliga minnen och leva sitt liv i ensamhet. Hon livnär sig genom att arbeta som privatdetektiv och det är där serien tar sin början.

Det känns som att Netflix och Marvel testar marknaden med alla dessa nya superhjälteserier. Avengers, Daredevil, Agents of Shield, Jessica Jones m.fl. Vilken kommer få störst genomslag? Jag tror att det kommer att bli Jessica Jones av tre anledningar.
  1. Den har den mest intressanta och mest skrämmande skurken jag någonsin har sett. Killgrave, a.k.a. Purple Man från serietidningarna, som spelas av den söta David Tennant (f.d. Dr. Who). Jag fullkomligen darrar varje gång han visar sig. Att de lyckats göra detta samtidigt som han är väldigt verklighetstrogen är mycket imponerande. Han förtjänar att få en Golden Globe för den här rollen. 
  2. Serien är enormt rå, mycket (men inte bara) tack vare just Killgrave. Jag skulle inte rekommendera den till någon under 18 år. Min sambo frågade vid ett tillfälle om det verkligen var bra att jag såg på den här serien när min tre månader gamla son var i samma rum. Jag fullkomligen älskade de tre sista avsnitten då råheterna avlöste varandra i tät följd.
  3. En kvinnlig huvudkaraktär som löser sina egna problem. Den handlingskraftiga, tuffa och mörka huvudkaraktären Jessica, spelad av Krysten Ritter. 
Det känns skönt att äntligen få se en serie som är gjord för en vuxen publik. För mig var detta den bästa TV-serien under 2015, till och med bättre än Daredevil.

Förvänta dig inte hjältar som skjuter laser ur ögonen, flyger runt och räddar världen. Vill du istället ha en handling som är rå och går djupare in på karaktärernas känslor är detta en superhjälteserie för dig.

Betyg: 5/5