JL Fantasy

Recension - The Way of Kings0

26 juli 2015

"It has been centuries since the fall of the ten concecrated orders known as The Knights Radiant, but their Shardblades and Shardplate remain: mythical swords and suits of armor that transforms ordinary men into near invinsible warriors. Men trade kingdoms for Shardblades. Wars are fought for them, and won by them."


I maj läste jag färdigt Robert Jordans mästerverk Wheel of Time (Drakens Återkomst). Det lämnade ett tomrum inom mig då jag följt serien i 20 år, och jag behövde en ny episk fantasy som potentiellt kunde axla Jordans mantel. Jag vände mig till Brandon Sandersons nya serie The Stormlight Archive. Bok ett, Way of Kings, är massiv: över 400 000 ord och fler än 1000 sidor (som jämförelse var den första Harry Potter-boken 76 000 ord). Way of Kings har även hela tre  prologer. 

Den har en helt självständig handling till skillnad från till exempel  A Song of Ice and Fire  och Wheel of Time-böckerna, böcker som mer ska läsas som en helhet. Huvudkaraktärernas problem presenteras tidigt och blir mer eller mindre lösta i slutet av boken. Samtidigt är den övergripande handlingen något dold - det är inte helt uppenbart vad serien i stort kommer att handla om förrän ungefär halvvägs in i första boken. Detta tyckte jag var väldigt uppfriskande, eftersom de flesta andra fantasyböcker brukar göra det tydligt vilka som är de goda och de onda redan i första kapitlet. 

Brandon Sanderson

Början av Way of Kings är ganska trög - det är trots allt en 1000 sidor lång episk fantasy. Boken kräver dessutom en hel del av sin läsare med dussintals nationer, geologiska fenomen, en helt ny fauna, ett avancerat magisystem och väldigt annorlunda kulturer. Det är inte heller tydligt hur karaktärerna kommer att ha med varandra att göra, men Sanderson har en plan för allt. Något som visar sig i bokens sista 200 sidor, vilket är bland det bästa jag någonsin läst. Episka strider och känsliga karaktärsutvecklingar. Imponerande för att vara första boken.

Somliga skulle säga att den omfattande och genomarbetade världen är Way of Kings starkaste sida, men för min smak blir det lite väl mycket. Jag hoppade över flera delar där växter och annat beskrevs allt för detaljerat. Jag uppskattar inte när böcker har allt för brant inlärningskurva, som till exempel Gardens of the Moon av Steven Eriksson. Jag vill inte heller bli vaggad in och få reda på saker allt för sent in i serien. Någonstans mitt emellan är att föredra.


World Map

För mig är Way of Kings största styrka de intressanta karaktärerna. Boken har 15 perspektivkaraktärer, men vi får framförallt följa tre personer: Dalinar Kholin, en krigstrött general, Shallan Davar, en ung adelsdam och tjuv och Kaladin, en före detta sergeant och numera slav. Alla har ett tydligt mål som inledningsvis tycks ouppnåeligt. De är alla kompetenta på sitt eget sätt men de har också alla personliga problem som de brottas med. Sanderson har blivit känd för sina detaljerade magisystem, men för mig är hans största styrka just hur levande hans karaktärer känns. 


Kaladin Stormblessed

Sammantaget
I min värld är det bara en tidsfråga innan alla kommer att prata om Brandon Sandersons The Stormlight Archive som 2010- och 2020-talets främsta fantasyserie, och om kommande böcker står lika bra i sig själva som den första gör så kommer det att bli en angenäm och spännande resa dit. Gillar du episk fantasy och kan stå ut med det enorma sidantalet är det här serien för dig.

Betyg: 5/5

Mistbornserien - Recension0

01 juni 2015

För några veckor sedan släpptes den första delen i Brandon Sandersons Mistbornserie på svenska, Sista Riket. Mistborn fick Sanderson att slå igenom på allvar och på många sätt bli fantasyvärldens okrönte konung.


Jag sträckläste alla tre böckerna förra sommaren på engelska och tänkte kort dela med mig mina tankar om serien i sin helhet utan att spoila allt för mycket.  Recensionen är främst riktad åt personer som funderar på att läsa serien men som vill veta lite mer om den i sin helhet innan de börjar.
 
Huvudkaraktären Vin och hennes mentor Kelsier ska tillsammans stjäla från The Lord Ruler. Man kan likna honom med Sagan om Ringens antagonist Sauron. Grundpremissen för hela världen är att långt tillbaka i tiden så misslyckades The Hero of Ages med att rädda världen från ondskan och nu styr därför The Lord Ruler världen, som han kallar Det Sista Riket, med ett järngrepp.
 
Sista Riket är en mörk saga där hoppet om en bättre framtid sedan länge lämnat alla utom huvudkaraktärerna. Jag skulle närmast beskriva boken som fantasyvärldens svar på Oceans Eleven då målet att stjäla från The Lord Ruler till en början verkar helt omöjligt. Bok ett kan på många sätt läsas helt för sig själv men Sandersson har byggt upp en större och mer komplicerad handling än vad man kan tro när man först börjar läsa serien. 
 
I bok två fördjupas huvudkaraktärerna, världen öppnas upp och kompliceras ytterligare på ett väldigt bra sätt. Vi rör oss från Oceans Eleven temat och får istället ta del av en handling som mer cirkulerar kring kärlek och hoppet om en bättre värld. I bok två tycker jag att man på ett ännu bättre sätt får se Sandersons storhet som författare. Karaktärerna fördjupas och det fantastiska magisystemet visas upp till fullo.
  
Jag vill inte säga mycket om bok tre då det skulle förstöra för mycket för eventuella läsare. Men gillar du episka böcker kommer denna passa dig perfekt. 

Betyg 5 av 5
  
 

Recension - The Gathering Storm0

08 mars 2015

The Gathering Storm är den första av de tre sista böckerna i serien Drakens Återkomst. Seriens skapare Robert Jordan dog 2007 och nu har serien skrivits färdig av Brandon Sanderson, anlitad av Robert Jordans fru Harriet. Sanderson är en av mina personliga favoritförfattare. Även om jag sörjde Jordans död så blev jag glad att det blev han som fick äran att skriva färdigt fantasyvärldens, enligt mig, mest episka och mest genomtänkta serie. Flera gånger läste jag igenom hela serien när en ny bok utgavs. Om jag ska säga något negativt om serien så är det att den är för massiv och ofta allt för långsam. Nya karaktärer presenterades i vart och var annat kapitel och ibland kunde det gå tillsynes hela böcker utan att huvudkaraktärerna syntes till. Ett "fel" som Sanderson rättat till i The Gathering Storm.



The Gathering Storm är den tolfte boken i denna massiva fantasyserie. Boken håller ett högt tempo, i Jordan-mått, och det är tack och lov mer eller mindre endast huvudkaraktärerna vi får följa. Framförallt Rand och Egwene som båda väver samman många av de handlingstrådar som Jordan började nysta i för flera böcker sedan. Boken har även flera dramatiska och actionladdade kapitel där jag som läsare håller andan och fick nördrysningar till. Sanderson har förvaltat Jordans värld mycket väl och jag som gammal läsare märkte inte nämnvärt av författarbytet. Boken känns i det stora hela mer fokuserad än böckerna som kom innan trots att den är över 1000 sidor lång. Jag slukade boken på tre dagar och är utan tvekan det bästa jag har läst på ett bra tag.  

Betyg: 5/5