JL Fantasy

Recension - Re:Zero kara Hajimeru Isekai Seikatsu0

25 september 2016

Subaru Natsuki rycks från sitt vardagliga liv och hamnar mitt på ett torg i en fantasyvärld. Fast övertygad om att han nu blivit en hjälte i denna värld, precis som han sett många andra bli i hans favorit-animeserier, försöker Subaru stoppa några skurkar i en gränd. Han blir snabbt nerslagen och räddas i sista stund av en snäll tjej med magiska krafter. Senare samma dag anfalls Subaru och tjejen av en lönnmördare och båda möter en brutal död... Subaru vaknar sedan upp igen, på samma torg där han tidigare startade dagen. Han har fått en förmåga i alla fall, en som han själv kallar "return by death".

Re:Zero verkar till en början vara ännu en "jag har fastnat i en fantasyvärld-saga" men den är långt ifrån det. Re:Zero är den bästa animeserien som startat under 2016. Den är mörk, trots den lättsamma inledningen, full av action, drama, komedi och bäst av allt, fylld av plot-twists, fler än jag någonsin sett i en animeserie. När jag var halvvägs in i säsongen var jag fortfarande inte säker på hur säsongen skulle sluta eller om huvudkaraktären ens var på rätt sida. Samtidigt fann jag mig själv ändå hejandes på Subaru och hans nya vänner, alltid orolig för att han plötsligt skulle göra något fel - dö - och behöva börja om från början. Även om storyn var lite förvirrande i några avsnitt lämnade första säsongen mig nöjd, tillsammans med dussintals frågor och en längtan efter säsong två.

Det var inte bara den annorlunda handlingen som var Re:Zeros starka sida. Den har även några av de bästa karaktärer jag sett detta år, alla med sina egna agendor och unika karaktärsdrag som gör att de känns trovärdiga samtidigt som de sticker ut från mängden. Att Subaru överlever sin egen död gång på gång och måste börja om skapar en intressant dynamik till karaktärerna runt omkring honom - han minns dem, men de minns inte honom.


Gillar du berättelser med trovärdiga karaktärer, klassiska fantasyvärldar och en handling som överraskar dig i så gott som varje avsnitt. Då är Re:Zero animen för dig.

Betyg: 5/5


Recension - The Fifth Season0

13 september 2016

På det här sättet upphör världen att existera... för sista gången. En säsong av avslutningar har börjat. Det börjar med den stora röda revan genom hjärtat av världens enda kontinent. Aska spyr ut och fläckar bort solen. Det börjar med död, med en mördad son och en försvunnen dotter. Det börjar med svek, och ett sedan länge slumrande sår som spricker upp och börjar vara. Det här är Stillheten, ett land sedan länge bekant med katastrofer där jordens kraft brukas som ett vapen och där det inte finns någon nåd.

N.K. Jemisin är kanske inte är känd för alla. Hon debuterade 2010 med boken The Hundered Thousand Kingdom och vann med den pris för bästa debutroman. Nu har hon även blivit 2016 års Hugo-vinnare med The Fifth Season, den första delen i en ny trilogi - The Broken Earth Trilogy.

Berättelsen tar plats på en superkontinent som kallas The Stillness, ironiskt med tanke på att jorden är i konstant rörelse. Varje gång jorden genomgår en apokalyptisk händelse, vare sig det är en jordbävning, vulkanutbrott eller någonting skapat av människan, kallas det för en Säsong. Människorna har lärt sig att leva med det. De bygger extra stabila städer som inte ska gå under totalt i nästa katastrof och lyckas på så sätt, ibland, förhindra den värsta skadan. 

I The Stillness finns en grupp människor som kan kontrollera jordens krafter. De kan med den stilla eller förstärka jordbävningar, vulkanutbrott eller höja eller sänka temperaturen omkring dem till den punkt att allt levande dör på ett ögonblick. Dessa supermänniskor kallas Orogenes. De tas tillfånga som barn av imperiet och tränas i en stor skola, The Fulcrum, för deras eget bästa. Där lär de sig sig lyda sina väktares order utan eftertanke och att kontrollera sina krafter för att kunna tjäna imperiet genom att stilla blivande naturkatastrofer runt om hela kontinenten.

Handlingen börjar med att två personer pratar kryptiskt på en kulle, varpå den ena använder sina magiska krafter och river sönder jorden i en enorm jordbävning som drabbar hela kontinenten. Ett slut är bara början på något nytt. Samma dag som katastrofen drabbar The Stillness inser Essun, en medelålders lågstadiefröken, att hennes man har mördat deras son och kidnappat deras dotter. Essun, som nu är mentalt förstörd, beger sig ut i ett förstört land för att göra det enda hon kan tänka på: rädda sin dotter.Till synes alla städer har blivit förstörda i den enorma jordbävningen och världen har blivit en plats där endast de starkaste och mest uppfinningsrika överlever. 

Jesmin har ett fantastiskt språk och lyckas hålla spänningen genom hela boken, trots det komplicerade världsbyggandet. Det mest intressanta med Jesmins språk är att hon skriver sin huvudkaraktär Essun i andra person: "Du gör det här, du går dit, du tänker på det..." Ett briljant sätt att porträttera karaktärens sköra mentala hälsa, som om hon pratar med ett tidigare jag som inte längre finns kvar. Det fick mig att omedelbart älska karaktären. Hon lyckas även skapa en fantastisk avslutning på boken där allt kommer samman samtidigt som hon bygger upp för en storslagen handling i de kommande böckerna.

Betyg: 5/5


Recension - Warbreaker0

21 april 2016

Det mäktiga Hallandren är på väg att starta krig mot grannationen Indria. För att stoppa detta gifter kungen av Indria bort sin yngsta dotter Siri med Hallandrens gudakung - den mäktigaste av Hallandrens Återvända, människor som dött och sedan återvänt för att bli levande gudar åt Hallandrens folk. Siri tvingas leva i gudarnas palats fast bland deras betjänter och präster som, trots hennes giftemål, fortsätter att planera attacken på Siris hemnation. Kan Siri påverka gudakungen på något sätt för att förhindra kriget?

Siris äldre syster Vivienne är chockad över att hennes far skickade Siri istället för henne för att gifta sig. Hon beslutar sig för att rädda sin lillasyster från gudakungen och tar hjälp av en grupp opålitliga legosoldater. Hur ska Vivienne gå tillväga för att rädda sin syster från en gud?

Lightsong the Bold, en av Hallandrens gudar, tror inte själv på sin egen religion. Han är fast besluten att han inte är en gud och han försöker bevisa detta genom att sova och supa så mycket som möjligt. Tyvärr, för honom, kan Lightsongs gudakropp inte bli sjuk, åldras eller bli full och ingen av hans präster, betjänter eller tillbedjare lyssnar på honom när han förklarar för dem att han inte är en gud. Kommer Lightsong att ta ställning när kriget kommer?


Warbreaker är en ensamstående fantasyroman skriven 2009 av Brandon Sanderson. Det är ovanligt att läsa en ensamstående fantasybok med så mycket innehåll i en enda bok. Handlingen är spännande från start och precis när man tror att man vet vad som kommer att hända härnäst överraskar den med smarta vändningar - fler vändningar än jag läst i någon annan fantasybok.

Båda systrarna har tagit sig vatten över huvudet och är inledningsvis vilsna i det främmande landet. Nationerna har helt olika värderingar och Siri och Vivienne tror inte att gudarna som styr Hallandren verkligen är gudar. Men det är svårt för dem att fortsätta tro det när de både ser ut som gudar och brukar magiska krafter.

Sanderson har skapat ytterligare ett originellt magisystem, precis som i hans andra serier Mistborn och The Way of Kings, där dess utövare genom "andetag" och "färg" kan befalla objekt att göra som de vill. De riktigt kraftiga magikerna, som kallas awakeners, får färg att böjas runt dem och slukar färg från sin omgivning när de brukar sina andetag. Det låter kanske rörigt, men Sanderson har en förmåga att väva ihop och förklara magi som ingen annan fantasyförfattare kan.

Jag hade gärna sett lite fler strider mellan awakeners och gudar, faktum är att det endast är en magisk strid i hela boken. Men det uppvägs av bokens mest intressanta karaktär, Nightblood, ett talande svärd vars enda syfte är att förgöra ondska.

Gillar du en episk fantasyvärld där gudar vandrar på jorden och en handling som överraskar, då är det här en bok för dig.


Betyg: 5/5

Recension - Deadpool0

20 februari 2016

En moraliskt flexibel före detta militär blir diagnosticerad med obotbar cancer. Hans enda chans är ett experiment som lämnar honom med kraften att kunna läka alla skador.

Handlingen tycks vara en ganska simpel superhjältesaga, men Deadpool är långt ifrån en vanlig superhjälte. Den största skillnaden mellan Deadpool och alla andra superhjältar, alla andra filmer för den delen, är att han är medveten om att han är med i en film. Han pratar med publiken och driver med sig själv, sina vänner och framförallt sina fiender. Hans humor är rå, bland det råaste jag någonsin sett på film. Onödigt våld och sexskämt fullkomligen haglar över publiken genom hela filmen. Men på något sätt känns ändå skämten smakfullt utvalda; de blir aldrig tjatiga. Kanske på grund av att Deadpool gång på gång vänder sig till kameran och påminner publiken om att det här en film. Den ska inte tas på för stort allvar. Den är gjord för att få dig att skratta och det är precis vad man gör. Jag har inte skrattat så mycket åt en film sedan Dum & Dummare.

Jag har läst en hel del recensioner, som alla tycker att filmen är rolig men som inte tycker att handlingen är särskilt djup. Jag tycker att den är precis lagom djup för det som filmen försöker åstadkomma. För mycket drama skulle förstöra filmens helhet. Den håller precis rätt nivå mellan superhjältescener, lagom mycket action, lagom mycket drama och skratt från förtexterna till eftertexterna.

Gillar du mörk humor och superhjältar är det här den bästa filmen som någonsin gjorts.

Betyg: 5/5

Recension - Jessica Jones 0

07 januari 2016

Netflix nya superhjälteserie Jessica Jones utspelar sig i samma värld som alla övriga marvelfilmer/serier. Ibland kommenterar Jessica till "the big green guy" och "the flag-waver" men vi får aldrig se någon av Marvels tidigare superhjältar. Istället har vi här en helt egen berättelse som skiljer sig på flera sätt från de andra marveltitlarna.


Jessica Jones har lagt sin misslyckade superhjältekarriär på hyllan. Hon vill nu bara dricka bort sina dåliga minnen och leva sitt liv i ensamhet. Hon livnär sig genom att arbeta som privatdetektiv och det är där serien tar sin början.

Det känns som att Netflix och Marvel testar marknaden med alla dessa nya superhjälteserier. Avengers, Daredevil, Agents of Shield, Jessica Jones m.fl. Vilken kommer få störst genomslag? Jag tror att det kommer att bli Jessica Jones av tre anledningar.
  1. Den har den mest intressanta och mest skrämmande skurken jag någonsin har sett. Killgrave, a.k.a. Purple Man från serietidningarna, som spelas av den söta David Tennant (f.d. Dr. Who). Jag fullkomligen darrar varje gång han visar sig. Att de lyckats göra detta samtidigt som han är väldigt verklighetstrogen är mycket imponerande. Han förtjänar att få en Golden Globe för den här rollen. 
  2. Serien är enormt rå, mycket (men inte bara) tack vare just Killgrave. Jag skulle inte rekommendera den till någon under 18 år. Min sambo frågade vid ett tillfälle om det verkligen var bra att jag såg på den här serien när min tre månader gamla son var i samma rum. Jag fullkomligen älskade de tre sista avsnitten då råheterna avlöste varandra i tät följd.
  3. En kvinnlig huvudkaraktär som löser sina egna problem. Den handlingskraftiga, tuffa och mörka huvudkaraktären Jessica, spelad av Krysten Ritter. 
Det känns skönt att äntligen få se en serie som är gjord för en vuxen publik. För mig var detta den bästa TV-serien under 2015, till och med bättre än Daredevil.

Förvänta dig inte hjältar som skjuter laser ur ögonen, flyger runt och räddar världen. Vill du istället ha en handling som är rå och går djupare in på karaktärernas känslor är detta en superhjälteserie för dig.

Betyg: 5/5