JL Fantasy

Recension - Elantris0

20 juli 2016

Staden Elantris var en gång huvudstad i landet Arelon och världens centrum för magi. Människor valdes slumpmässigt ut, av en kraft som kallas Dor, till att bli Elantrianer, skimrande varelser med vitt hår som kunde kasta magi med en enkel handrörelse. Elantrianerna sågs som välsignande gudar för människorna i landet Arelon. Men efter en kataklysm drabbades invånarna i Elantris av en fruktansvärd sjukdom. Alla som nu väljs ut av Dor slängs in i Elantris för att stanna där för all framtid.

Elantris är Brandon Sandersons debutroman och utsågs av Barns and Noble till 2005 års bästa fantasybok. En ensamstående episk fantasy, även om vi inte får ta del av något episkt uppdrag eller världens undergång. Istället får vi en blandning av politiska intriger, en intressant värld och ett nytt intressant magisystem baserat på japansk skriftsystem.

Likt många andra av Sandersons böcker tar den plats i en enda stad, Elantris och dess runtliggande förorter. 10 år efter att staden drabbades av den mystiska sjukdomen. Staden är nu en spöklik ruin och Elantrianerna driver runt inuti staden utan mening eller hopp.

Vi får följa tre karaktärer. Prins Raoden väljs ut av Dor och därmed kastas in i Elantris. Prinsessan Sarene, Raodens blivande hustru som precis anlänt till staden. Hrathen, en präst och missionär som skickats för att konvertera människorna i Arelon. Om Hrathen misslyckas med sitt uppdrag kommer alla människor i landet att utplånas av den mäktiga nationen Fjordell. Medan Raoden försöker överleva inne i Elantris måste Sarene hantera effekterna av prinsens försvinnande samtidigt som hon försöker stoppa Hrathen att konvertera nationen.

Det bästa med den här boken var världsbyggandet. Den sönderfallna staden Elantris var sorgsligt vacker i sin forna glans. Jag kände att jag ville spendera mer tid i den och hjälpa till att restaurera den. Man fick också direkt känslan att det fanns en massa saker i staden och i handlingen som inte var så enkla som de först verkade. Detta gjorde att jag ständigt var nyfiken på vad som egentligen hänt med staden och dess gudalika invånare.

Elantris är dock inte riktigt lika bra som Sandersons nyare böcker, t.ex. Warbreaker, Mistborn eller Way of Kings. Det är Sanderssons första publicerade bok och tycker jag märks. Framförallt på grund av karaktärerna. Alla tre huvudpersonerna är välskrivna och intressanta men ingen av dem hade det där lilla extra som gör att de sticker ut. De fångade mig lika mycket som karaktärerna i hans nyare böcker gjort, t.ex. Lightsong, Kelsier eller Kaladin.

Elantris är lättläst och enkel att följa och jag kan rekommendera den till både vuxna och unga läsare även om den är 638 sidor lång.

Betyg: 4/5


Recension - Captain America Civil War0

01 maj 2016

Sista filmen med Captain America i huvudrollen är här. Är Civil War värd att gå och se? Här kommer mina spoilerfria tankar, förutsatt att du har sett de trailers som släppts, om Marvels senaste film.


Filmen tar vid där Age of Ultron slutade. Avengers har åter igen räddat världen, men tusentals människor dog på kuppen. Världens nationer har fått av att hjältarna gör som de vill. 106 nationer skriver på ett avtal som säger att hjältarna måste lyda FN:s order framöver. Alla medlemmar i Avengers måste nu välja: följa detta avtal eller gå sin egen väg och trotsa FN. Iron Man är först av alla hjältarna att skriva på avtalet eftersom han hemsöks av sitt dåliga samvete för att ha skapat Ultron. Flera tvekar men snart tvingas alla hjältarna välja sida, för en gammal vän till Captain America dyker upp och ställer till problem igen.

Jag har sett fram emot den här filmen länge eftersom den är annorlunda från de flesta andra superhjältefilmer. Civil War saknar en stor episk fiende som försöker kontrollera eller förstöra världen. I filmen ställs istället hjältarna mot varandra, och det är många hjältar. Vi har nog aldrig tidigare sett så många hjältar i en och samma superhjältefilm förut, förutom kanske i X-men. Men på grund av att Marvel byggt upp karaktärerna med flera tidigare filmer känns myllret av superhjältar ändå välbalanserat och filmens olika handlingar hålls ihop på ett bra sätt.

Även om jag kan bli lite trött på att hjältarna tål i princip hur mycket stryk som helst så är actionscenerna i den här filmen några av de bästa som Marvel har gjort. Filmen har också sin beskärda del av skämt och även om humorn i filmen inte är särskilt avancerad så skrattar jag högt flera gånger. Detta för att karaktärerna är så väl porträtterade.

Apropå välporträtterade karaktärer. filmens höjdpunkt, i alla fall för min del, är när Iron Man rekryterar en ung Spiderman att gå med på hans sida. Aldrig tidigare har Spiderman gjorts så väl som i den här nya tolkningen. Tom Holland fångar karaktärens humor, coolhet och nördighet som ingen annan har gjort. När han tackar nej till Tony Starks erbjudande genom att säga "I cant. I've got homework." Skrattar hela biosalongen.

Överraskande nog var även Black Panther en intressant karaktär. Jag visste väldigt lite om honom innan denna film men Chadwick Boseman känns trovärdig i rollen. Jag ser fram emot Black Panther-filmen nästan lika mycket som jag ser fram emot att se Spidermans kommande filmer.

Om jag ska hitta något dåligt med filmen är det att The Vision inte riktigt får spela ut sina krafter. Det känns som att karaktären hålls tillbaka för att hans krafter ska visas i fullo i framtida filmer. En del av striderna blir lite tama då man vet att The Vision skulle kunna klara av detta utan större problem, men gör det inte. Jag hade också gärna sett att de hintat något om de kommande Infinity War-filmerna. Förutom en kort scen där The Vision pratar om potentialen med stenen, som ger honom sina krafter, byggs ingenting upp mot Thanos.

Betyg: 4/5

Recension - Half The World0

20 mars 2016

Sometimes a girl is touched by mother war
Thorn is such a girl. Desperate to avenge her dead father, she lives to fight. But she has been named a murderer by the very man who trained her to kill
Sometimes a woman becomes a warrior
Fate traps her in the schemes - and on the ship - of the deep-cunning minister Father Yarvi. Crossing half the world to find allies against the ruthless High King, she learns harsh lessons of blood and deceit.
Sometimes a warrior becomes a weapon
Beside her on her gruelling journey is Brand, a young warrior who hates to kill. A failure in his own eyes and hers, he has one chance at redemption.
And weapons are made for one purpose
Will Thorn forever be a tool in the hands of the powerful of can she carve her own path? Is there a place beyond legend for a woman with a blade?



Bok två i Joe Abercrombies Shattered Sea-serie tar vid där Half a Kingslutade. Men i den här boken är det inte father Yarvi som är huvudpersonen utan Thorn och Brand som rycks med i Yarvis planer.

Half the Worldhar ett väldigt välskrivet språk. Rakt på sak och med en rytm som gör att man rycks med och hela tiden vill fortsätta läsa. Boken håller också ett högt tempo från kapitel ett, jag fann mig själv älska huvudkaraktären Thorn från första meningen där hon slåss för att de andra ska respektera henne. Ett tema som håller i sig genom hela boken.

Faktum är att alla karaktärerna är intressanta och trovärdiga. Abercrombie lyckas verkligen fläta samman karaktärerna och får dem att ständigt utvecklas och förbli intressanta. Särskilt intressant är relationen mellan Thorn och Brand. Två rivaler som tvingas att leva sida vid sida ombord på en trång båt som ska segla över halva världen. Brand är en stark, lugn kille som inte vill hamna i problem, välsignad av Fader Fred. Thorn en klassisk antihjälte, snabb, tuff och välsignad av Moder Krig.

Joe Abercrombie

Det är en ganska standard high fantasy-berättelse om kungadömen som krigar mot varandra. Det enda övernaturliga som finns med i boken är berättelser om alverna som levde förr och blev för giriga. Deras magi ödelade på något sätt deras imperium men det har inte särskilt stor påverkan på våra karaktärer annat än att de stundtals använder antika alvartefakter som handelsvara.

En sak som var lite konstig var att det kändes som att boken skulle ta slut efter två tredjedelar. Deras resa med Yarvi var över och det kändes som ett bra och naturligt slut på berättelsen, men då startar Abercrombie upp en helt ny handling som pågår i ytterligare några kapitel. Det känns som att det hade kunnat gjorts en smidigare övergång mellan dessa två delar.

Även om världsbyggandet och handlingen inte är dålig, långt därifrån, så är det utan tvekan de intressanta och alltid växande karaktärerna som gör den här boken läsvärd.

Gillar du klassisk heroic/high fantasy utan krusiduller och bra karaktärer så är detta en serie för dig.

Betyg: 4/5



Recension - Star Wars Episode 7 The Force Awakens0

22 december 2015


2012 köpte Disney Star Wars franchiseet från George Lucas. Många fruktade att Disney skulle förstöra Star Wars genom att göra allt för barnvänliga filmer och därmed ignorera de äldre fansen. Jag har sett episod 7, The Force Awakens, två gånger den senaste veckan, både i 2D och 3D. Håller filmen upp till de enorma förväntningarna som jagskrivit om tidigare?


Luke Skywalker has vanished. In his absence, the sinister FIRST ORDER has risen from the ashes of the Empire and will not rest untill Skywalker, the last Jedi, has been destroyed.
With the support of the REPUBLIC, General Leia Organa leads a brave RESISTANCE. She is desperate to find her brother Luke and gain his help in restoring peace and justice to the galaxy.
Leia has sent her most daring pilot on a secret mission to Jakku, where and old ally has discovered a clue to Luke's whereabouts...


När Rey åker förbi den förstörda Star Destroyern ute i Jakkus öken, när Poe besegrar nio TIE-fighters med sin X-wing och när Kylo Ren duellerar Rey på Starkiller base ryser jag. Detta ovanpå alla nya alienkostymer vars smutsiga detaljer gör att allt känns levande. The Force Awakens är den vackraste Star Wars filmen hitintills. 3D effekterna i biografen var dock inte särskilt nödvändiga. Se den i 2D.

Det bästa med filmen är de nya skådespelarna. Adam Driver som Kylo Ren, Daisy Ridley som Rey, John Boyega som Finn och Oscar Isaac som Poe Dameron. Alla spelar sina karaktärer fantastiskt väl.

Särskilt intressanta tycker jag att Rey och Kylo Ren är. Filmens antagonist, Kylo Ren, är Han Solo's och Leia Organa's son som tränats till Jedi av Luke men sedan vänt sig till den mörka sidan. Han är väldigt lik Anakin i början av episod 3, otålig, kluven och full av ilska. Hans vredesutbrott genom filmen är några av mina favoritscener. Det känns väldigt modernt och roligt att Disney valt att ha en ung självständig hjältinna som filmens huvudkaraktär. Rey är en föräldralös skrotletare som gradvis inser att hon är stark i kraften. Ray är stenhård och jag ser fram emot att se henne växa in i rollen som Jedi riddare i kommande filmer.

Han Solo och Chewbacca bär fram filmen med deras humoristiska konversationer. Även Finn och robotarna är väldigt roliga. När BB-8 gör tummen upp med en lite blåslampa skrattade hela biosalongen. Faktum är att den här filmen är den roligaste av alla Starwarsfilmer och den gör det utan att falla in i Jar Jar Binks fällan. Han Solo får mycket kameratid i den här filmen, anledningen till detta är att han dödas i slutet av sin son Kylo Ren. Filmens känslomässiga klimax, en framtida klassiker men inte riktigt i "No, I am your father"-klassen.

Roligt var också att Max Von Sydows karaktär, som vi inte ens får veta namnet på, dör efter ungefär en minut in i filmen. En del rykten antydde att han skulle spela en väldigt stor roll i filmen, kanske till och med ärkeskurken, men så var uppenbarligen inte fallet. Vem var han egentligen? Troligtvis kommer vi få veta mer om honom i nästa film då jag förutspår att Rey's och Luke's förflutna kommer att få stort utrymme.


Episode 7 är dock inte perfekt. Det största problemet med filmen är att den är alldeles för lik episod 4, A New Hope. Faktum är att handlingen nästan är identisk. En droid rymmer med en karta, karaktärerna presenteras och byggs upp, de förstör en ny Death star, som i den här filmen kallas Starkiller base. Den går inte in så mycket på vad som hänt i galaxen sedan Luke besegrade Darth Vader. Vi får troligtvis få se mer av detta i nästa film.

En annan sak som jag störde mig på var att Galaxen kändes liten i den här filmen. De hoppar mellan planeter som om det inte vore någonting och alla tycks känna eller vara släkt med någon från de gamla filmerna. Det är lustigt hur en hel galax kan kännas ungefär lika stor som Vännäsby.


Sammantaget är The Force Awakens en succe. Inte av den magnitud som jag hoppats på men det känns inte konstigt då mina förväntningar var skyhöga. Filmen är fylld av actionscener, ibland kanske lite väl mycket action. Det hade varit skönt med några mer avslappnande och reflekterande scener så att man hade kunnat få njuta av skådespeleriet och de fantastiska världarna ännu lite mer.

Betyg: 4/5

Code Geass - Recension0

09 juli 2015

En japansk anime rån 2006 med både mech och fantasy element.



Serien utspelar sig på en alternativ jorden där det Brittiska Imperiet, med deras nya mech-krigare, har tagit över Japan och även stora delar av resten av världen. Vi följer Lelouch vi Britannia som efter sin mors död svär att han ska störta Brittaniens kejsare. Något som inledningsvis inte går särskilt bra men när han av en händelse får den mystiska kraften Code Geass, som kan tvinga människor att följa hans vilja blir Lelouch snart ledare för motståndsrörelsen och kampen tar sin början.

Med intressanta plot-twist, rätt bra action (även om jag inte skulle säga att det är seriens starkaste sida) och ett utmärkt tempo som ständigt för handlingen framåt är serien mycket sevärd. Jag gillade särskilt hur seriens två huvudpersoner, Lelouch och Suzaku, förändras allt eftersom och hur serien utmanar stora frågor som t.ex. kan man vara ond men göra gott?

Hade action-sekvenserna varit lite bättre och att karaktärerna även i den aspekten hade utvecklats och inte bara "levlat upp" med nya coolare maskiner så hade serien nog fått en femma. 

Betyg: 4/5