JL Fantasy

Recension - Game of Thrones s7e06 (Beyond The Wall)0

25 augusti 2017

Imorgon släpps sista avsnittet på säsong sju. Är ni lika laddade som jag? Här är mina reflektioner från förra avsnittet och hur jag tror att säsongen kommer att sluta.

I avsnitt sex fanns det gott om intressanta dialoger, en ansenlig mängd action (den här gången också fullproppad av påkostad CGI), men också flera helt ologiska scener.

Dany grälade med Tyrion om det var berättigat att bränna Tarleys. Arya och Sansa grälade, gnällde på och hotade varandra (på grund av Littlefingers listiga planer). Vi fick äntligen se en scen där karaktärerna faktiskt reser - John, Jora, Tormund och de andra grabbarna följer visionen som The Hound fick i säsongens första avsnitt. De tillfångatog ett skelett men blev sedan överfallna i vad som verkade vara ett bakhåll. Gendry teleporterade sig sedan till Eastwatch och där teleporterade de sedan en raven till Dragonstone varpå Dany teleporterade sig till bakhållet (suck). Under tiden står armen av odöda still och väntar på att isen ska frysa (dubbelsuck). Dany räddade dock alla men tappade en drake på kuppen. John lämnades kvar men räddades av Benjin som dök upp från ingenstans med en levande! häst som John sedan rider iväg på. Dany och John hade avslutningsvis ett kärleksfullt ögonblick på skeppet som förde dem mot Kings Landing.

Minnesvärda scener

  • Återupplivningen av Viserion var episk. Jag gillade också att de inte visade hur draken såg ut ordentligt utan bara visade dess blå ögon. Snyggt och skrämmande.
  • Zombiebjörnen. De hade inte behövt ha med detta i avsnittet, det hade fungerat precis lika bra utan men de valde att göra den i alla fall för fansens skull. Efter avsnittet såg jag en behind the scenes video där de pratade om och visade inspelningen av, bland annat, björnscenen. En väldigt komplicerad scen med massor av CGI som kostar mycket pengar. Det kan vara den snyggaste fightscenen jag någonsin sett där skådespelare slåss mot något som inte finns. Jag är väldigt glad att de gjorde den och det gör mig ännu mer taggad på just hur episk säsong 8 kommer att vara.
  • Tormund pratar med The Hound om Brienne. Min favoritdialog hittills på hela säsongen.  "- I want to make babies with her. Think of them, great big monsters. They'd conquer the world. - How did a mad fucker like you live this long?"

Betyg: 4/5

Säsongsavslutningen

Ska bli väldigt spännande att se hur de knyter ihop den här säsongen. Jag tror att det sista avsnittet, som ska vara nästan 1 timme och 20 minuter långt, kommer att ha flera dramatiska höjdpunkter.

De har hintat en massa om att Dany och John ska bli ett par. Jag har svårt att se att de skulle göra det så tidigt utan att faktiskt ge oss det. Jag är därför rätt säker på att John och Dany har sex i det sista avsnittet. De nämnde också barn tre gånger under förra avsnittet, att Dany inte kan få barn, att drakarna är hennes barn och Jorah sade att John ska överlämna svärdet till hans barn. Inte bara kommer de alltså ha sex, Dany blir också gravid i nästa avsnitt med Johns barn. "Only death can pay for life"...

Men sexscenen blir nog inte förrän i slutet av avsnittet, troligtvis efter att de överlevt vad Cersei än har planerat för dem i Kings Landing. Något actionladdat borde hända i The Dragon Pit men jag har svårt att se exakt vad det skulle vara. Min bästa gissning är en zombiemountain-attack som stoppas efter mycket om och men. Jag tror inte att skelettet, som de fört med sig, övertygar Cersei att de måste enas. Kanske säger hon att de ska enas men sedan efteråt skrattar åt dem och låter dem slåss själva mot The Night King i nästa säsong. När hon sedan säger detta till Jamie skulle det kunna vara det som får Jamie att slutligen inse att hans syster är helt galen. Jag tror dock inte att de kommer att döda Cersei i den här säsongen. De behöver lite dramatik som inte är kopplat till The Night King kvar. På sin höjd lämnar Jamie Cersei och reser norrut. 

Sam kommer till Winterfell och träffar den enda personen där som vet om Jons förflutna - Bran. De pratar tillsammans om John. Deras dialog om John lägger ytterligare ett lager av dramatik runt händelserna i Kings Landing och Johns och Danys sexscen.

Som jag sagt genom hela säsongen kommer Littlefinger att dö i det här avsnittet. Allt som hänt har byggt upp för det. Redan i säsongens trailer sade de - "The lone wolf dies but the pack survives". Bran, Sansa och Arya dödar Littlefinger tillsammans. Bran hjälper dem att se igenom hans lögner. Jag hoppas att det är Sansa som sätter kniven i honom men det kan lika gärna bli Arya som gör det.

Eftersom säsongens sista scen inte blev att draken återupplivades måste de toppa den med något ännu värre. Det är bara en sak jag kan komma på, The Night King flyger ovanpå Viserion och förstör en del av muren. End of season 7.


Recension - Game of Thrones s7e04 (The Spoils of War)0

11 augusti 2017

Har vi precis fått se det bästa avsnittet hittills i Game of Thrones? Avsnitt fyra levererade flera bra dialoger, en del överraskningar och den bästa stridsscenen hittills i serien.

Två händelse förlopp i detta korta men välbalanserade avsnitt. Arya återvänder till Winterfell och Dany tappar sitt tålamod med Tyrions misslyckade planer. Jag blir helt häpen bara jag tänker på det. Två händelseförlopp i ett Game of Thrones avsnitt, inte tjugotvå som det brukar vara. Döda av ännu fler karaktärer tack!

Kanske är det på grund av de få handlingarna som detta varit en så bra säsong och kanske var det därför detta var ett av de bästa avsnitten vi sett än så länge. Det som också gjorde att det här avsnittet stack ut extra var att det hade en bra blandning av känslosamma och meningsfulla dialoger men även två intressanta actionscener.

Vissa scener, särskilt de i Winterfell, hade gärna fått vara några minuter längre, vilket jag tycker att de hade kunnat lägga in då avsnittet endast var 50 minuter. "Spoils of War" hade tyvärr också en del irriterande teleporteringar men jag orkar inte gå på dessa i ännu ett avsnitt.

Minnesvärda scener

  • Brann förklarar för Arya och Sansa att Brann inte längre existerar. Detta var nog min favoritscen i hela avsnittet. Men jag är en sucker för subtil magi som ändå har en tydlig förklaring. Kanske hade Brans förändring kunnat läggas upp bättre så att det inte upplevts som så plötslig. Men jag älskar förklaringen att han nu ser allt och därför är det svårt att skilja på vad som är hans "riktiga" minnen och vad som är en del av hans växande förmåga. Jag undrar vad han kommer att använda denna nyvunna kraft till? Att se till att John och Dany blir ett par? Eller kanske något ännu mer storslaget, kanske göra något med The Night King som avslutar kampen mellan is och eld en gång för alla.
  • Arya besegrar Brienne enkelt. Hade det där varit en riktig strid hade Brienne förblött från ett dussintals sår långt innan hon fått in en träff på Arya. Synd att det var en träningsfight och inte på riktigt. Tycker att Brienne har blivit mindre intressant nu då hon uppfyllt sitt löfte till Catelyn.
  • Jamie dör. Fast ändå inte. Jag har svårt att se att detta ska vara slutet för The Kingslayer. De har inte byggt upp det tillräckligt. I alla tidigare fall har man kunnat se en huvudkaraktärs död komma, om inte innan så åtminstone i efterhand. Deras död har haft ett tydligt syfte. Men här kommer det för plötsligt och jag har svårt att se vad detta ska ha för syfte i handlingen annat än att göra Cersei ännu mer galen. Jag tror att Jamie antingen fiskas upp eller kryper ur sin rustning, kravlar iland och tas tillfånga. Jag kan redan se framför mig hur Dany försöker använda den fångade Jamie som en bricka för att besegra Cersei. Men Cersei offrar sin bror för att vinna den här säsongens strider. Detta blir den sista droppen som får Jamies bägare att svälla över. I nästa säsong dödar han sin syster och uppfyller profetian. 

Först tänkte jag ge avsnittet 5 av 5 i betyg men det var fortfarande inga extra meningsfulla händelser, likt The Red Wedding eller när drakäggen kläcktes. Striden med Drogon var cool men hade ett ganska förutsägbart utfall vilket inte skapade särskilt mycket spänning. Händelserna i Winterfell var bra och hade det största djupet som vi sett i säsongen hittills men trots dessa hände det inte särskilt mycket utan byggde mest upp för avslutningen i The North. 

Nu är det bara tre avsnitt kvar och säsongen måste börja rundas av. Littlefingers plottande kommer att komma till ett slut nu då starkbarnen enats. Han kommer att göra några sista försök att ta makten men stoppas av starktrion. John måste lämna Dragonstone i nästa avsnitt om handlingen norr om muren ska ha tillräckligt med tid för att bli välgjort. Men han kommer inte lämna Dragonstone innan han och Danny haft ytterligare en dialog om han ska "bend the knee" eller inte, vilket han inte kommer att göra. Men hon släpper honom iaf, kanske på grund av att hans Targaryenblod äntligen visar sig då han kommer i nära kontakt med någon av drakarna. 

Betyg: 4/5


Recension - Game of Thrones s07e02 (Stormborn)0

30 juli 2017

Avsnitt två är här och det är så skönt att se att handlingen äntligen rör sig framåt i den takt som en tv-serie ska göra. I och med att det endast är två stora handlingstrådar kvar flyter scenerna ihop med varandra på ett bättre sätt och redan i detta andra avsnitt får vi resultat på de saker som avsnitt ett lovade.

Ett bra avsnitt, hög kvalité på alla scener igenom hela avsnittet. Det enda jag saknar är den där speciella scenen som jag kommer minnas som en av seriens bästa. Säsongen följer ännu mina förutsägelser i alla utom ett fall - Arya. Jag hoppades att hon inte skulle springa till sina syskon direkt hon fick veta att de fortfarande levde. Hon och Sansa kommer att få en efterlängtad återförening där de förlåter varandra för allt de gjort. Det kommer troligtvis också innebära att vi inte får se några fler mord från Aryas sida under den här säsongen. 

En sak som jag tyckte att de gjorde snyggt i det här avsnittet var att Dany bestämde att hon inte ska använda Dothrakis eller Unsullied mot Kings Landing, för att inte riskera att folket ska hata henne. Men på grund Theons och Yaras misslyckande kommer hon nu bli tvungen att använda Dothrakis i alla fall och därmed riskera att fler ansluter sig till Cercei. En bra detalj som får hela konflikten att kännas mer verklig.

Minnesvärda scener

Stridsscen till havs -  En riktigt snygg stridsscen till havs med eldarna som lyser upp skeppen. Den var lite rörig, då alla har samma klädsel och det är mörkt, men jag gillar att det är så för det gör att det hela känns mer trovärdigt. Euron känns lite väl skurkaktig och inte lika "verklig" som de flesta karaktärer i GoT varit, men jag kan även förlåta det eftersom han haft så lite tid att bli uppbyggd som karaktär. Theon rymmer, vilket var det smarta att göra (riktigt bra skådespeleri av Alfie Allen). Han hade dött om han stannat. Förvänta er en stridsscen mellan Theon och Euron i slutet av säsongen.

Jorah Mormonds Greyscale - Min favoritscen från avsnittet var hur Sam försöker bota Jorah. Ska bli spännande att se hur hans karaktär utvecklas efter detta. 

Arya och Nymeria - Egentligen en lika onödig scen som den med The Hound och gravarna i förra avsnittet men jag tyckte att den här fungerade bättre. Det fanns ett större känslomässigt djup i den här relationen än vad det gjorde i Cleganes fall. Jag har dock fortfarande svårt att sätta fingret på Arya och hennes karaktär. Är hon spritt språngande galen eller är hon helt normal men jävligt mordisk när det kommer till hennes fiender? Jag hoppas på det första. Även i hennes dialog med Hotpie fick jag intrycket av att hon var lite kall. Personligen skulle jag älska att se Arya bli ond. Känns som en sån twist som bara George R.R. Martin skulle våga göra.

Greyworn och Missandei - Ingen scen var dålig i det här avsnittet men om jag ändå ska välja en så var det sexscenen med Greyworm och Missandei. Den hade kunnat vara kortare.

Betyg: 4/5


Recension - Steelheart0

17 juni 2017

Det finns inga hjältar. Alla människor som fick krafter, vi kallar dem för epics, visade sig vara onda. Här i New Chicago styr Steelheart. Han är stark som tio män, kan styra elementen, kulor studsar av honom och inga knivar kan göra en skråma på hans oförstörbara hud. Det har gått tio år. Människor lever så gott de kan men ingen vågar slåss längre. Ingen utom The Reckoners. En mystisk grupp av människor som letar reda på epics svagheter och dödar dem. Mitt namn är David Charleston. Jag är inte en reckoner men jag tänker bli en av dem, för jag har sett något otroligt. Jag har sett Steelheart blöda.

Steelheart är en superhjälteroman riktad till unga läsare. Den är skriven av Brandon Sanderson och är den första boken i hans Reckoners-serie. Sanderson är känd för att ha skrivit färdigt Robert Jordans Wheel of Time serie men också för verk som Elantris,Warbreaker, Mistborn och The Way of Kings.

När berättelsen tar vid har världen blivit en farlig plats där high epics slåss mot varandra över kontrollen av städer och människorna som fortfarande lever i dem. Regeringar är försvarslösa och i USA har man lagstiftat att alla epics är immuna från lagen, eftersom att ingen polis eller militär kan stoppa dem. Epics ses som naturkatastrofer snarare än människor. Man får tidigt förklarat att en epics krafter kan vara i stort sett vad som helst och även så deras svagheter, som oftast har någon koppling till deras krafter. En elektrisk epic är kanske svag mot vatten, en epic som kan skapa illusioner är kanske svag mot rök. Men vad är en epic som är odödlig svag mot? 

Medlemmarna av The Reckoners har alla en egen specialitet och kompletterar varandra både i personlighet och i vapenfärdigheter. En hanterar tunga vapen, en är specialist på närstrid, en annan är den taktiska specialisten, osv. Alla sticker ut på något sätt, men den allra mest tongivande karaktärsdraget har huvudkaraktären David.  Hans initiativförmåga och sin oförmåga att använda metaforer gör honom till en karaktär som sticker ut från mängden. Varje gång han försöker blir metaforerna fel på något sätt. "Megan's eyes could have drilled holes through . . . well, anything, I guess. I mean, eyes can't normally drill holes through things, so the metaphor works regardless, right? Megan's eyes could have drilled holes through butter". 

Handlingen håller en spännande ton från början till slut. Stridskapitel varvas med karaktärsbyggande och planerande inför nästa stöt som gruppen måste göra för att ta sig närmare sitt slutgiltiga mål - att döda Steelheart. Men samtidigt växer också ett tvivel inom gruppen. Vad kommer att hända med New Chicago och dess invånare om de lyckas döda Steelheart? I en värld fylld av svält och krig är New Chicago på många sätt en fristad där, tack vare Steelhearts diktatur, el och vatten fungerar som det gjorde innan epics började ta över världen. 

Sammantaget

Jag gillade den här boken från början till slutet men det märks att den är skriven för yngre läsare. Den är mer enkelspårig än de andra verk jag läst av Sanderson. Plot-twistsen är mer förutsägbara, karaktärerna lite plattare och världsbygget/magisystemet inte lika detaljerat. Fokuset är istället mer riktat åt ren underhållning snarare än en djupgående karaktärsutveckling. Inget av detta är dock på något sätt dåligt gjort, men det är inte lika fulländat som jag vant mig vid att hans verk ska vara.

Betyg: 4/5


Recension - Haikyuu!!0

26 mars 2017

Animen Haikyuu handlar om Shoyo Hinata, en pojke som drömmer om att spela volleyboll. Hinatas problem är dock att hans skola inte har något volleybollag vilket gör att han blir tvungen att träna själv. Genom middle school lyckas han bara få spela en enda match, tillsammans med sina vänner, som de förlorar stort. Motståndarlagets stjärnspelare Tobio Kageyama, "The King of the Court", blir genast Hinatas största rival. Nu ska Hinata äntligen börja high school. Slumpen vill sig att det blir samma skola som rivalen Kageyama också väljer att börja på.

Haikyuu produceras av studion Production IG, samma studio som skapat den populära basketserien Kuroko no Basket. Säsong ett av denna nya volleybollserie släpptes 2014 och det ryktas att säsong fyra ska släppas under hösten 2017.

Serien är välproducerad, lätt att ta till sig även om man inte kan någonting om volleyboll och den har en bra blandning av sport, humor och drama. Det är en ganska typisk shounen serie som innehåller en underdog med en dröm, en ärkerival som sakta blir hans bästa vän, ett lag av individualister som måste lära sig att samarbeta för att kunna besegra japans bästa volleybollag i årliga turneringar. 

Huvudkaraktärerna är alla relativt orutinerade och långt ifrån de bästa basketspelarna i landet. De genomgår inte heller några otroliga, snabba, utvecklingar utan måste sakta men säkert träna sig fram till sina framgångar. På det sättet påminner Haikyuu mer om till exempel Hajime no Ippo, även om den inte är en lagsportsanime. För mig var detta seriens två största styrkor. Kombinationen av att det handlar om en lagsport, där en eller två individer inte kan bära upp hela laget, utan att det konstant handlar om samarbetet mellan alla lagmedlemmarna. Men också att serien blandar matcher med träningar på ett bra sätt som gör att den känns mer realistisk än vad till exempel Kuroko no Basket gjorde. Det är dock en anime så helt trogen verkligheten är den självklart inte. 

Även om serien huvudsakligen handlar om Hinata och Kageyama lyfter den även fram alla de andra spelarna i laget på ett intressant sätt. Men också många av spelarna i motståndarlagen känns som fullt utvecklade och verkliga karaktärer. Samtliga karaktärer har sina styrkor men också sina svagheter som skaver mot de andra spelarna. Detta göra att serien får, särskilt mot slutet av den andra och tredje säsongen, ett otroligt stort spektra av individuella och intressanta karaktärer. 

Handlingen är egentligen inget nytt. Ett osannolikt lag måste tillsammans överbygga sina svagheter så att de kan blomma ut för att besegra de tillsynes omöjliga motståndarlagen. De gör detta i en rad träningsmatcher och sedan turneringar som utspelar sig en gång per termin. Detta sätter en tidsklocka för laget eftersom en del av klubbens medlemmar är på sitt tredje och därmed sista år. Om de ska nå sitt slutliga mål, att spela i den nationella turneringen, måste de lära sig att samarbeta snabbt. Även om handlingen är förutsägbar känns den inte så. Karaktärernas individuella problem är olik varandra och deras syn på hur viktig volleyboll egentligen är skiljer sig. Detta skapar en dynamik som håller både handlingen levande och matcherna relativt oförutsägbara.

Sammantaget

I skrivande stund har serien släppt tre säsonger och även om det inte är något särskilt som sticker ut med den. Likt handlingen i Re:Zero, världen i One Piece, animationen i Fate Stay Night eller karaktärerna i Death Note. Så är den ändå på något sätt en av de bättre serier som jag sett. Det märks att Production IG har gjort sportanimes förut för det känns som att serien inte begår några misstag. Karaktärerna utvecklas i en stadig takt och matcherna är alla intressanta att följa, till och med tränings och kvalmatcher som ofta brukar vara ett gissel i sportanimes. Jag kan inte komma på ett enda avsnitt som kändes långrandigt eller onödigt.

Betyg: 4/5