JL Fantasy

Game of Thrones s08e05 - Recension0

14 maj 2019

Jag är mer peppad på Game of Thrones än på länge. Inte för att jag hoppas på att serien ska få ett bra slut. Utan för att det är intressant att se på när den gräver sin egen grav. Likt hur en bilolycka kan vara hemsk men ändå spännande att titta på.

Game of Thrones The Bells recension

Likt avsnitt tre tyckte jag att scenografin i avsnittet var väldesignad. Särskilt scenen ovan, när Clegane-bröderna stirrar på varandra i ruinen av Kings Landing med draken flygandes bakom dem. Men även när draken svepte ner och brände skeppen och staden. Till viss del även när byggnaderna kollapsade ner runt omkring Arya och Jon. Helt idiotiskt skrivna men snyggt gjorda. Skådespeleriet var också helt okej. Jag gillade särskilt när Sandor bitterljuvt skrattade åt situationen när han fick döda sin bror om och om igen medan livet höll på att rinna ur honom.

Det var det positiva. Det fanns dock en hel del saker som jag hade problem med. 

  • Tyrion skvallrar på Varys trots att han själv tvivlar och trots att Varys räddat honom flera gånger genom serien. Åter igen ett felaktigt beslut från hans sida. Tyrion har inte fattat ett enda rätt beslut på två säsonger, han är nu en av seriens dummaste personer. Att se ens favoritkaraktär bli så värdelös är bland det mest tragiska med den här säsongen.
  • Tyrion släpper ut Jamie från fångenskap hur enkelt som helst. Ytterligare en scen som tydligt demonstrerar hur de stressat fram den här säsongen.
  • Eurons karaktär är hysteriskt dålig. Så fort han öppnar munnen eller gör minsta lilla gest skrattar jag åt hur dåligt skrivet allt är. Han ramlar i knät på Jamie och börjar skryta om hur han knullat hans syster. Sedan tittar han in i kameran och skryter en sista gång medan han dör "I'm the man who killed Jamie Lannister". 
  • Draken förstör hundratals ballistor utan att ta så mycket som en skråma. I förra avsnittet kunde de inte förstöra en enda.
  • Det Gyllene Kompaniet fick inte strida en sekund. De bygger upp dem till att vara betydelsefulla och coola och sedan får de inte ens lyfta sina svärd. Det finns mycket jag är besviken över med den här säsongen men det var en av de allra största besvikelserna.
  • Cersei står och gråter hela avsnittet och gör INGENTING. Inga tricks, inga dolda planer. Det ondskefulla geniet bara står där och hoppas att allt ska gå hennes väg. 
  • Cerseis och Jamies död. Ingen profetia den här gången heller. Jag gissar att de ville skapa ett slags poetiskt slut till båda karaktärerna men lyckas göra raka motsatsen. Framkrystat och ovärdigt slut på den episka skurk som Cersei varit genom hela serien. Inte lika dåligt som The Night Kings slut, men nära på.
  • Att Arya vänder om helt plötsligt när hon tagit sig hela vägen in till The Red Keep och struntar i sin lista efter några få ord från The Hound var konstigt. Att hon sedan lyckas överleva all förstörelse omkring henne ett dussintal gånger är ännu konstigare. Att hon dessutom sedan rider iväg på en vit häst i slutet av avsnittet. What? Varför? Ska det vara poetiskt eller symboliskt? Väldigt konstigt.

Men värst av allt.

Danys ark från hjälte till skurk kunde ha varit bra. Jag kan se att detta faktiskt är hur böckerna kommer att utspela sig. Att Dany långsamt ska bryta ihop har delvis byggts upp över hela serien. Väldigt Anakin Skywalker-aktigt. Men att i ett enda avsnitt avsnitt gå från att vara arg för att folk inte älskar henne, till att känna sig sviken för att de är rädda för henne, till att tänka "de har rätt, jag ska döda ALLA" är alldeles för ovärdigt. Vi har sett för lite av Danys galna sida för att det här ska hålla ihop. Hon har dödat massor av personer förut men aldrig helt oskyldiga människor. Hon har alltid varit väldigt tydlig med att hon är räddaren av världens alla utsatta människor. The Breaker of Chains. Nu har hon i stället blivit Darth Khaleesi. Hade hon bränt alla soldaterna och Cersei hade jag köpt det, men att bränna hela staden efter att de kapitulerat och även en del av sina egna trupper? Vad som kunde ha varit ett sorgligt slut på en tidigare god karaktär blir nu bara ett stort skämt.

Nu är det ett sista avsnitt kvar. Jag ser fram emot att se hur hon försöker döda Jon och Tyrion i nästa avsnitt. En till rättegång kanske, men denna gång utan ett lyckligt slut? Kommer någon av profetiorna uppfyllas i det sista avsnittet? Kommer Dany vandra fram till järntronen (vore ett mirakel om den inte är täckt av bråte) och se hur aska faller ner runt omkring henne likt visionen hon fick i The House of The Undying? Kommer Jon att bli Azor Ahai i nästa avsnitt när han dödar Dany? Kommer han sticka svärdet genom hennes bröst och få det att fatta eld? Eller är det etablerat nu att D&D helt ignorerar alla profetior?

Det vore åtminstone ett plåster på såren till alla fans där ute som teoretiserat kring profetiorna.

Betyg 1 av 5


Game of Thrones s08e04 - Recension0

10 maj 2019

Game of Thrones fortsätter att gräva sin egen grav. Serien verkar sträva efter att vilja bli ihågkommen som serien med det sämsta slutet någonsin.

The Last of The Starks

Det har gått en vecka sedan Game of Thrones valde att göra sig av med The White Walkers för att i stället fokusera de tre sista avsnitten på konflikten med Cersei och den eskalerande konflikten mellan John och Dany.

Jag var väldigt besviken på avsnitt tre och chockad över att de sumpade många av de handlingstrådar som byggts upp över lång tid. En del personer som jag har pratat med har sagt saker i stil med, "Ja, men serien har varit ganska dålig länge nu så det är inte så överraskande att de gjorde som de gjorde." Så har jag inte känt. Jag har älskat Game of Thrones trots dess brister. Men nu när förra veckans avsnitt verkligen landat hos mig har jag insett att jag gått igenom alla de fyra första sorgestadierna. Chock, ilska, förhandling, depression och är nu på väg in det sista stadiet: acceptans. 

Denna sorgeprocess befästes efter avsnitt fyra. Begravningen i början kändes som en begravning för hela serien. Framför allt för att hoppet om att The Night King ska återvända är bortblåst. Men det var inte den enda bristen.

  • Halva armen överlevde tydligen The Long Night. Nej. Nej. Nej.
  • De klipper bort scenen när Bran förklarar Johns förflutna för sina syskon.
  • De visar en kort scen med Bronn där han "köps" av Tyrion. Ett konstigt slut på hans karaktärsark.
  • Jamie väljer att lämna Brienne och åka tillbaka till Cersei. Hans karaktärsutveckling känns betydelselös.
  • Arya bara drar och lämnar alla utan att säga hej då. Familj verkar inte betyda något för henne.
  • Jon lämnar Ghost utan ett ord eller ens en klapp på huvudet.
  • Scenen då draken blir skjuten hade massor av logiska luckor och väldigt lite efterföljande reflektion. 
  • Missandei ber Dany massmörda alla precis innan hon avrättas. Ovärdigt slut för en karaktär som tidigare varit något av ett moraliskt samvete.
  • Varför dödar inte Cersei alla i slutet med ballistorna? Om de kan döda en flygande drake på flera kilometers håll borde väl de kunna döda några dussintals soldater som står still? 

Det är så många karaktärsark som helt plötsligt vänder tillbaka till ett stadie som de lämnat sedan länge, vilket ger hela säsongen en känsla av tillbakagång snarare än upptakt. Allra värst av dessa är seriens nya skurk, Dany. De har byggt upp för detta genom säsongen och i det fjärde avsnitt blev det tydligt bortom allt tvivel. Trots Tyrions försök har alla personer närmast henne, de som höll henne god, nu lämnat henne. Jorah, Varys, John och till viss del även Greyworm och Missandei. Den enda som är kvar är Tyrion och om jag gissar rätt så kommer även han att byta sida i kommande avsnitt när Dany börjar avrätta alla som stått på Cerseis sida. Även om jag alltid velat ha John på tronen i stället för Dany, tycker jag inte att detta är ett värdigt slut på hennes karaktärsark. Karaktären har utvecklats genom alla säsonger till att bli en stark individ som kan ta ansvar trots att detta ansvar många gånger gått emot det hon innerst inne velat ha: järntronen. Hon har skjutit upp det hon anser vara sitt, för folkets bästa. Men i stället för att hon även i denna sista säsong skulle övervinna sitt begär genom att lämna över makten till Jon eller någon annan, har hon i stället helt uppslukats av det och blivit ond likt sin far. Därför tror jag att hon kommer att dö i sista avsnittet, troligtvis blir det Jon som måste döda henne.

Nästa avsnitt verkar bli ytterligare ett långt stridsavsnitt och i kaoset kommer Jamie, Arya och The Hound smita in i Kings Landing för att reda ut sina karaktärsark. Därefter kommer det sista avsnittet att avsluta kampen om järntronen och ge lite avslutande scener som knyter ihop eventuella trådar som inte fått plats.

Betyg: 1 av 5


Game of Thrones s08e03 - Recension0

03 maj 2019

Ris och ros kring veckans avsnitt av Game of Thrones.

The Long Night

Det positiva

Rent visuellt var detta ett seriens bästa avsnitt. Jag slås gång på gång hur skönt det är att få se en fantasyserie med så bra budget. Jag har hört många klaga på hur mörkt avsnittet var och det håller jag med om. Men samtidigt gav skuggorna och eldarna hela striden en unik ton som bidrog till känslan att detta var en strid mellan liv och död. Det är synd att det ska spela så stor roll huruvida man har en stor HD skärm hemma eller inte, men jag har hört flera vänner som hade det säga att de inte tyckte att avsnittet var särskilt svårt att följa. Det var flera scener som både var spännande och skrämmande att se på. 

  • När Dothrakierna red med flammande svärd och brinnande katapultstenar ovanför likt den röda meteoren som på sätt och vis startade allt i början av serien.
  • När Jon och Dany stod och såg ner på när samma armé försvann inom loppet av några sekunder. 
  • När den odöda armén svärmar över de levande och omedelbart visar hur meningslös striden är.
  • Drakstriden i luften var välgjord även om det var lite svårt att se exakt vad som hände i några sekvenser.
  • När Dany brände The Night King utan att det gjorde någon skillnad.
  • När jätten stormar in genom Winterfells portar och slår undan Lyanna Mormont i ett ögonblick.

Kort och gott alla delarna där hopplösheten i denna strid togs upp var ljuvliga.

  

MEN...

Tidigare har jag kunnat ignorera många av de brister som serien haft genom att bortförklara dem med "de har inte George R.R. Martins skrivande att falla tillbaka på", "de klarar inte av att jonglera alla karaktärerna", "om serien ska ha någon framåtrörelse alls så behöver de bortse från en del logistiska problem, som till exempel att det inte går att rida över hela Westeros inom loppet av ett avsnitt".

Men att bara döda av The Night King på det här sättet, utan att ens beröra profetiorna, utan att beröra hans motiv eller skapelse. Utan att nämna symbolerna som både han och The Children of the Forest lämnade efter sig. Hans oförklarade koppling till Bran och till "döds-/isguden" som han sägs representera.

The White Walkers har byggts upp under åtta säsonger till att vara något mer än "bara" zombies som törstar efter att äta hjärnor. Om de endast vore ett vapen som skapades av The Children of the Forrest utan någon ytterligare mening än att döda människor borde de ha svärmat över Bran och ätit honom hel. Men de är inte bara hungriga zombies. Det har funnits ett intellekt bakom deras blåa ögon som gjort dem mer skrämmande än många andra skurkar. Att inte beröra det över huvud taget gjorde fantasynörden i mig besviken. 

Jag har beklagat mig över att vi inte fick någon framåtrörelse i de två första avsnitten och hoppades därför att det här tredje avsnittet skulle göra det värt väntan. Även om avsnittet var snyggt och hade en del coola sekvenser så fick vi ganska lite framåtrörelse även i det här 1 timme och 18 minuter långa avsnittet. Den odöda armén attackerade, några bikaraktärer dog, och The Night King dog. Jag hade väntat mig betydligt mer. Vi såg ingen egentlig karaktärsutveckling. Inte heller något mer minnesvärt offer från någon av huvudkaraktärerna. Om till exempel att Jon eller Dany hade dött (vilket de nästan gjorde ungefär 100 gånger). Eller att vi åtminstone, som jag redan nämnt, fått någon slags återkoppling till all den mystik som omgivit The White Walkers, hade jag uppskattat avsnittet mycket mer.

Nu väntar tre avsnitt som ska reda ut vem som ska bli nästa kung eller drottning på järntronen. Jag älskar Cersei som antagonist. Men, kampen om vilket hus som ska sitta på tronen känns meningslöst i jämförelse med kampen om allt liv ska utplånas av de döda. Kan jag hoppas på att The Night King inte är helt utplånad och att han kanske åter igen ska komma med i spelet? Om de får in en sådan twist skulle jag vara överlycklig och mycket av den kritik jag riktat mot det här avsnittet skulle stävjas. Men jag tror tyvärr att det är att hoppas på för mycket.

Betyg 2 av 5


Avengers: Endgame - Recension 0

01 maj 2019

Endgame har dubblerat det gamla rekordet för den mest sedda filmen på en öppningshelg. Infinity War hade rekordet med 640 miljoner dollar. Nu har Endgame övertagit det med hela 1,2 miljarder dollar. Kommer den att besegra Avatars gamla rekord på 2,7 miljarder dollar och vad är det som gör filmen till en sådan stor succé?

Avengers: Endgame

Marvel har bjudit oss fans på berättelser som vi tidigare aldrig vågat hoppas på. De har vågat föra in karaktärer som många nog inte trodde skulle fungera. Som till exempel Ant Man, Rocket och Thor. De har även tagit med element som aldrig visats på ett så framträdande sätt i andra superhjältefilmer (magi, tidsresor, parallella universum, rymdresor). Men kanske allra mest imponerande är att de har lyckas hålla ihop den här långa filmserien med en sammanhängande handling.

Men allt detta har vi vetat om sedan tidigare. Vad är det med just Endgame som är så bra? I skrivande stund har den 9,0 på IMDB och 95 % på Rotten Tomatoes. 

Infinity War slutade med att hälften av alla levande varelser utrotades. Men Marvel hade ändå utannonserat att det skulle komma flera nya filmer med karaktärer som inte klarade sig: Spiderman, Black Panther, Guardians of The Galaxy och Dr. Strange. Därför var det relativt säkert att hjältarna skulle lyckas få tillbaka alla de döda karaktärerna. Det var alltså inte en fråga om de skulle lyckas utan i stället en fråga om hur de skulle göra det.

Redan efter de första 20 minuterna hade hjältarna samlat ihop sig och kommit på en plan för hur de skulle besegra Thanos, tagit tillbaka handsken och knäppt tillbaka sina vänner. När Thanos därefter förklarade att han förstört stenarna och Thor högg av hans huvud gick en kollektiv suck igenom salen. Jag hörde flera i publiken säga, "men vad ska filmen handla om nu då." Väldigt smakfullt och en bra uppbyggnad för resten av filmen.

De lyckades även ge serien ett avslut som kändes maffigt nog genom att föra tillbaka alla karaktärer från tidigare filmer till att slåss mot Thanos och hans armé. När Dr. Strange teleporterar alla in till den sista striden jublade flera runt om i biosalongen. Och trots att alla var där kände jag att de lyckades balansera dem alla väl under den sista striden. De enda karaktärerna som jag velat se mer av i den sista striden var Hulken och Dr. Strange. En ny rematch mellan Hulken och Thanos. Men även en rematch mellan Dr. Strange och Ebony Maw hade varit önskvärt.

Det sista som de lyckades väldigt väl med var slutet. Det var hjältemodigt, sorgligt och poetiskt på samma gång. Iron Man visste att han skulle dö när han använde handsken men han gjorde det i alla fall. Det kändes passande att den karaktär som startat hela denna resa med den första Iron Man-filmen fick avsluta det hela. Men även Black Widow och Captain Americas avslut kändes väldigt smakfulla. Jag gillar att så många, men inte alla, av de gamla karaktärerna dog eller åtminstone lämnade över manteln till andra karaktärer. Om det inte varit ett så smärtsamt slut hade hela denna nio år långa resa känts mindre betydelsefull. Nu är facklan i händerna på andra karaktärer, poetiskt med tanke på att det var just dessa karaktärer, Black Panther, Spiderman och Captain Marvel, som kämpade för att få fram facklan/handsken genom Thanos arme. 

Det fanns självklart en del scener som jag hade en del problem med men i det stora hela var dessa ganska få och inte så betydelsefulla. Det jag tyckte var allra konstigast var att Iron Mans handske kunde tygla kraften i stenarna. Han dog visserligen, men i Infinity War etablerade de att handsken som Peter Dinklage skapade var det enda i hela universumet som kunde tygla kraften av de fem stenarna. Nu kan tydligen Stark-teknologi göra det också. 

Betyg: 5 av 5


Game of Thrones s08e02 - Recension0

29 april 2019

Större delen av det första avsnittet var en massa dialoger i Winterfell och i det här nya avsnittet fick vi... ja, ännu mer dialoger i Winterfell.

Jag förstår behovet av att etablera handlingstrådar för säsongen, att vilja bygga upp en stämning av allvar och skapa stund för karaktärerna att minnas var de börjat. Speciellt om hälften av dem ska dö i nästa avsnitt. Men nu har det gått två avsnitt, lite mindre än en tredjedel av hela säsongen. För mycket om ni frågar mig. Någon enstaka scen i veckans avsnitt hade en poetisk sida men när dessa scener radas upp en efter en, de flesta med taffliga dialoger som gör att alla karaktärerna flyter ihop till en grå massa, slutade jag bry mig rätt fort. För första gången räckte min GT ända fram till slutet av avsnittet, det säger något om hur långrandigt veckans avsnitt var.

I mina ögon är det uppenbart att producenterna inte klarar av att jonglera alla dessa karaktärer utan George R.R Martins texter. Martin har gett dem en generell plan för vad som ska hända i slutet, men eftersom han är en författartyp som inte vet exakt vad som ska hända innan han sätter sig ner och skriver finns det troligtvis väldigt lite för producenterna att gå på. Man kan tycka vad man vill om böckerna, och det faktum att de aldrig tycks bli klara. Men det går inte att ta ifrån Martins känsla för att bygga upp tankeväckande scener, skapa meningsfulla och minnesvärda dialoger (även om det ibland är långt emellan dem). Jag upplever att allt eftersom har serien gått längre och längre ifrån böckerna har trovärdigheten och den underliggande känslan försvunnit i samma takt. Jag känner inget särskilt när Brienne blir dubbad, när Arya får ligga för första gången, när Dany får reda på Jons sanna identitet. Jag vill bara att handlingen ska börja röra på sig.

De scener jag reagerade på allra mest:

  • Särskilt irriterande var kärleksscenen mellan Arya och Gendry. Det kändes som att det var skrivet för 10-åringar. Har Arya blivit retad för att hon aldrig har fått ha sex? Scenen verkade vara gjord för att hennes karaktär inte skulle bli mobbad av tittarna.
  • Jag var också irriterad över att vapnet Arya beställde verkar vara ett dubbeleggat spjut. Hade detta varit en ungdomsfantasy hade jag kunnat köpa att man lägger in en sådan detalj. Men Game of Thrones kärna är politiska intriger, karaktärsdjup och en subtilare form av fantasy. Jag tyckte inte att det behövdes, det fick upp mina förhoppningar men nu verkar det endast vara till för att Arya ska få några stridssekvenser i nästa avsnitt med sitt nya vapen. Ytterligare en detalj som slängts in bara för att göra karaktären "coolare".
  • Spännande också att producenterna tycks vara medvetna just hur patetisk Tyrion blivit. Hur de vid upprepade tillfällen i det här avsnittet påpekar att han har gjort många misstag, men att han är cool i alla fall. Varför då? För att vi säger det. 
  • De fortsätter också att göra Dany mer unlikable. I stort sett varje scen hon är med i slutar med att man gillar henne lite mindre än vad man gjort innan. Var är de på väg med detta? Redemption story? Jon dör och hon ångrar sig? Hon dör och halva världen slutar inte att titta på serien? Ett bitterljuvt slut med en ny "ond" drottning på tronen? Jag gillar att det inte känns helt uppenbart vad som ska hända i hennes berättelse.
  • Jag gillade inte hur de lade upp striden med de odöda. Att Bran ska vara ett bete för The Night King. Känns som ett typiskt filmtrick bara för att få någon slags twist till striden. 
  • En sista iakttagelse är att Westeros plötsligt blivit ännu mer förlåtande. Trots att man försökt döda Bran och dödat en annan karaktärs pappa med ett hugg i ryggen. Man blir förlåten trots att man lämnar The Hound att dö en långsam död och giftmördat en hel släkt. Man blir förlåten trots att man erövrat och bränt ner hela Winterfell till grunden och dödat hundratals medborgare fastän man har växt upp där. Något annorlunda från vad som skulle hänt i vår värld...

Egentligen var det ingen scen som jag gillade extra mycket i det här avsnittet. Jag skulle vilja säga att Tormunds besatthet av Brienne är lika rolig som det var i förra säsongen. Men det blir alldeles för mycket. När de hamrar in samma skämt gång på gång blir det bara irriterande och creepy.

Fyra avsnitt kvar av säsongen. Alla cirka en timme och 20 minuter långa. Trots att dessa två första avsnitt varit rätt sega är det bra att det fortfarande är svårt att förutse exakt vad som kommer att hända härnäst. Inför säsongen var jag övertygad att det skulle bli åtminstone två större strider med de odöda. En inledande där de förlorar och sedan en sista desperat slutstrid. Men nu är jag inte lika säker. Med tanke på hur mycket som måste redas ut innan allt är över kan detta mycket väl bli den sista större striden mellan ljuset och mörkret. Om så inte är fallet känns det som att det måste komma någon större twist i avsnittet som bygger upp för slutet.

Betyg: 2 av 5