Humörsvängningar

Redigeringen av min bok fortlöper. Cirka ett kapitel per vecka har jag hunnit med under de senaste två månaderna. Jag vet inte om detta egentligen är långsamt men det känns i alla fall så. Jag hade nog inte trott på någon om de hade förklarat för mig i förväg hur frustrerande redigeringsprocessen skulle bli. Mitt humör åker en vild bergochdalbana.

Ena veckan vill jag ge upp och dricka alkohol för att bedöva känslorna av värdelöshet.

”Boken kommer aldrig bli färdigt. Allt jag skriver helt värdelöst. Varför jagar jag den här hopplösa drömmen?”

När jag känner mig på detta sätt försöker jag inte fokusera på boken utan på själva skrivprocessen. Påminna mig själv hur långt jag har kommit och hur mycket jag lärt mig sedan jag började skriva. Jag försöker att släppa tankarna av självkritik och bara jobba på. Det gäller att ha tillit till processen snarare än till dig själv i vissa lägen.

Veckan därefter tror jag att det kommer att bli en succé, texterna känns levande och välbalanserade. Jag försöker njuta av dessa stunder så mycket jag kan för de kommer inte ofta. Dessa stunder ger mig energi och påminner mig om att kanske, bara kanske, kan det faktiskt gå vägen. När jag nästa gång faller tillbaka till min självkritik försöker jag minnas stunderna då jag faktiskt tyckte att det jag skrev var bra.